Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dubbelgångare

Richard Forsgren och Niklas Falk. Foto: PETRA HELLBERG.

 

TEATER
PARIA | Av August Strindberg | Regi Carl Kjellgren | Stockholms stadsteater| Strindbergs intima teater | Speltid ca 45 min.

 
Kan det vara en tillfällighet att Thorsten Flinck tar upp sitt gamla paradnummer Paria på Brunnsgatan Fyra samtidigt som pjäsen sätts upp på Strindbergs intima teater? Jag tvivlar på det. Det var ju på den scenen Flincks egenregisserade enmansshow hade premiär för tolv år sedan.
Jag skrev i min recension att han här ”spelar ut hela sin teatrala och komiska genialitet”. Hur föreställningen ser ut i dag vet jag inte. Vad jag däremot visste redan innan jag såg Carl Kjellgrens uppsättning var att ingenting liknande skulle kunna sägas om den.
Kjellgren kan man lita på. Han håller sig till texten och den psykologiska realismen, utan att darra i penselföringen. Varken han eller skådespelarna Niklas Falk (Herr Y) och Richard Forsgren (Herr X) gör anspråk på någon genialitet, den låter de Strindberg stå för. Och pjäsen med sin Poe-intrig och sin Nietzsche-moral har onekligen sådana dramaturgiska kvaliteter att den i den här välspelade uppsättningen kan rekommenderas till vem som helst av dagens deckardiande kulturkonsumenter.

 
Men för att vända på min inledande fråga – kan man tänka bort Flinck som inspirationskälla när man ser att Falk och Forsgren bär exakt likadan klädsel? Jag tvivlar på det. Flinck låter över- och undermänniskan sammanfalla i en enda gestalt, fast med de båda halvorna åtskilda. Kjellgren låter de två åtskilda gestalterna sammanfalla i en spegelbild av varandra som om de vore en enda. Summan av kardemumman blir densamma. Ändå liknar föreställningarna inte varandra ett ögonblick.
De lyckligt lottade teaterbesökare, som nu har ett unikt tillfälle att från den ena kvällen till den andra se hur olika en pjäs kan te sig på bara en kilometers gångavstånd, bör börja på Norra Bantorget. Då har man en instruktiv iscensättning av pjäsen på näthinnan, när man sedan ser geniet Flinck gå i närkamp med geniet Strindberg på Brunnsgatan. Den tågordningen vinner båda föreställningarna på.