Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kyskhetsbältet upplåst

ROMAN
PÉTER NÁDAS | Parallelle historier. Del 1: Den stumme provinsen | Norsk översättning Kari Kemény | Agora, 400 s.

Senvåren 1990 anslöt jag till en grupp lärare och doktorander från litteraturvetenskapliga institutionen i Lund på studiebesök i Budapest. Det var ett halvår efter Berlinmurens fall och järnridåns uppgång över Östeuropa. Jag bodde lyxigt på Hotel Astoria – som under den tyska ockupationen var Eichmanns högkvarter – medan litteraturvetarna hyrde in sig hos privatfamiljer för en billig penning. De hade avtalat en rad möten med ämneskolleger, själv hade jag ett telefonnummer till författaren Péter Nádas.
Han höll sig med en liten lägenhet i Buda, men bodde normalt i en by på landsbygden nära österrikiska gränsen, trött på huvudstadens intellektuella intriger och kotteribildningar under kommunistregimen. Turligt nog var han i stan den veckan. Jag och två litteraturvetare bestämde tid för en kollektiv intervju. Vi fick väl inte ut så mycket av den, han talade inte engelska och vår tyska var för knackig. Bara en av hans böcker fanns översatta till svenska – Slutet på familjehistorien (1979) – så vi var till råga på allt dåligt pålästa.
Men han var vänligt överseende, och hoppades att vi skulle kunna övertala Bonniers – som just köpt in sig i Ungerns största dagstidning – att också investera i den ungerska förlagsbranschen. Hans eget förlag hade hälsat befrielsen från det kommunistiska oket genom att gå i konkurs.
Det fanns inte många yttre tecken på den nya samhällsordningen i Budapest. Staden formligen osade av dålig bensin, statyer och porträtt av partikoryféerna hade inte tagits bort, och gatorna hade ännu inte återfått sina förkommunistiska namn. Det klassiska Café New York som under kommunisttiden döpts om till Café Hungaria skyltade för säkerhets skull med båda namnen på fasaden.
Det synligaste tecknet på att det nu rådde yttrandefrihet i Budapest var det rika utbudet av mer eller mindre pornografiska tidskrifter i tidningskioskerna. Jag kommer att tänka på det när jag läser första delen av Péter Nádas 1600-sidiga roman Parallella historier (2005) som just utkommit i norsk översättning. (Maria Ortmans svenska översättning har i flera säsonger aviserats på Bonniers utgivningslistor men ständigt flyttats fram; på höstens lista finns den inte ens med. Att som det norska förlaget släppa de tre delarna var för sig är nog en bättre utgivningsstrategi än att med stark försening dunsa en massiv tegelsten i bokhandelsdiskarna.)
Nádas lär ha arbetat med romanen i 18 år. Den där aprilveckan 1990 hade han alltså hunnit ett stycke på väg i det väldiga projektet, möjligen utan att ha det slutliga omfånget riktigt klart för sig och kanske från början utan avsikt att utmana den kommunistiska censuren med en alltför stötande frispråkighet.
Den försiktigheten kunde han nu överge. Och det gör han sannerligen med besked. I denna första del – betitlad ”Den stumma provinsen” – sprutar han ur sig långa och närgångna sexskildringar som förlösta ejakulationer. För Nádas är den sexuella aspekten av den nyvunna yttrandefriheten lika viktig som den politiska. Han ger hellre libidon fria tyglar i drift och skrift än gör upp i efterhand med gamla politiska oförrätter eller spottar ut rester av söndertuggade munkavlar.
Hans föräldrar var båda rättrogna kommunister men lyckades på grund av sin judiska börd inte avancera särskilt högt i partihierarkin. Båda begick självmord efter revolten 1956. I den allmänna befrielseyran våren 1990 uttryckte Nádas som jag minns det stark skepsis mot de politiska krafter som nu skulle bygga demokratin. Utvecklingen de senaste åren har inte jävat hans klärvoajans.
Trots de fysiologiska närstudierna av könsorganens erektioner och lubrikationer  är Nádas primära syfte knappast  pornografiskt – i så fall är det upp till den enskilde läsaren. Det är inte upphetsning han vill väcka, snarare uppmärksamhet på detaljer. Stillbildsfotograf som Nádas är från början, ställer han in skärpan på korta, utvalda sekvenser i tidens flod och avstår från episkt svepande sammanfattningar av det historiska skeendet. I ”Den stumma provinsen” zoomar han in tre situationsbilder ur det europeiska 1900-talet, medan han presenterar oss för två familjehistorier  – den ena tysk, den andra ungersk – vars livsbanor så här långt inte tangerar varandra:
En bonde mördas av några förrymda krigsfångar i en liten by i norra Tyskland strax före krigsslutet 1945; ett barnbarn till bonden försöker komma tillrätta med sin vacklande identitet i Berlin vid tiden för murens fall 1989; och medlemmarna av en familj ur den ungerska nomenklaturan trasslar in sig i sina interna konflikter i Budapest 1961. Det är de små historierna som vänds och vrids på i alla tänkbara vinklar, den stora historien utanför privatsfären ligger i skugga.
På så sätt skulle man kunna kalla Nádas för navelskådare, men då inte i ordets introverta betydelse. Naveln är snarare det betraktande öga som med skarp blick rekogniserar den omgivande terrängen, vilken ofta nog visar sig vara underlivets topografi. Om sexualiteten hos Nádas är frihetens murbräcka, så är den det i Michel Foucaults ”frigjorda” mening – vi kan tala och skriva allt öppnare om den, utan att riskera censur och sedlighetsåtal. Men på samma gång är sexualiteten också frihetens fotboja – den gör romanpersonerna till könets fångar. I nästan femtio sidor får vi följa ett par som knullar likt kaniner med fördröjd utlösning, men med tankarna mindre uppfyllda av köttets frikopplade lust än av själens obotliga ensamhet, trånsjukt betraktande sin egen spegelbild.
”Den stumma provinsen” visar sig vara en region med fler landmärken och nivåer än vad som ryms innanför den politiska repressionens kontext. Det gör romanen – så långt man kan bedöma efter den första delen – till något betydligt mera framåtsyftande och mångfasetterat än bara ännu en uppgörelse med öststatskommunismens sammanstörtade ruiner.
Den andra delen av den norska översättningen är utlovad till hösten, den tredje och sista till vintern. Den som är nyfiken rekommenderas att gå händelserna i förväg i stället för att vänta ännu en säsong på den uppskjutna svenska utgåvan.