Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Konstbloggen

Lars Tunbjörk, 1956-2015

tunbjörk 2

Det var en märklig tid, början av 90-talet. Östblocket hade fallit samman och vänster–högerkompassen snurrade. I ekonomin rådde kaos och räntechocker. Sverige hade fått ett högerpopulistiskt parti i riksdagen och gick efter stor vånda med i EG. I den nya reklamfinansierade TV4 hade ”Bingolotto” blivit en succé, med folkrörelseförankring men också en ny sorts folklighet som inte gick att beskriva som annat än gräll och smaklös.

Vid denna tid gjorde Lars Tunbjörk fotoserien ”Landet utom sig”.

I stora färgprintar visades Ullared-estetiken upp i all sin skrikiga banalitet. Det var motbjudande fult, men skildrat med humor och kärlek – samtidigt som det likafullt fanns en ironisk udd mot det. Vad var det här för land, av köplador, husvagnsparkeringar, utemöbler i plast och hysteriskt rödbrända campare?

I den där balansgången låg Tunbjörks storhet. Ironin firade stora triumfer inom den mer avancerade underhållningen och skillnaden mellan den och det nnyfolkliga, mellan Glenn Killing och ”Loket” Olsson, berättar nog någonstans om när folkhemmet drogs isär. Det Lars Tunbjörk gjorde var att på något sätt försöka överbrygga, eller åtminstone bearbeta, den.

Det är lördag eftermiddag i april 2015 och jag är ute och går när jag plötsligt hör någon på gatan prata om att Lars Tunbjörk är död. Det finns inte många konstnärer vars öde diskuteras så där, som berört människor så, men Tunbjörk var en av dem. Han blev 59 år.