Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Konstbloggen

Oh Berndt, won’t you buy a Bavarian car?

Arell Twitter

Berndt Arell lämnar positiv information till allmänheten på Twitter 10 juni 2014


När den borgerliga regeringen våren 2011 utsåg Berndt Arell till chef för Nationalmuseum undrade jag varför han, med erfarenhet från främst modern och samtida konst och utan akademiska meriter i paritet med sina föregångare, fått uppdraget. Det behövdes inte mycket research för att hitta svaret: Arell var en hejare på att få till stånd samarbeten med näringslivet. Det vill säga fixa pengar.

Att han nu, som Svenska Dagbladet avslöjar idag, skrivit ett avtal med en känd biltillverkare i München är inget att förundras över – det var precis sånt han anställdes för att göra. Frågan är hur Arell och museet kunde gå med på formuleringarna att ”Nationalmuseum ska /…/ lämna positiv information till allmänheten om [bilmärket]”. Antingen var det svårare än väntat att ordna sponsoravtal, eller så ville Berndt Arell så gärna se bayerska bilarna förknippade med Nationalmuseum.

Sponsring är bra. Förutom tillskott av pengar öppnar det också museet för en ny publik. Om det här bilmärkets kundtidning (som jag läst en del eftersom jag kört ett par av deras modeller) börjar skriva även om konst och inte bara golf, tennis och segling eller vad det nu är, så är det bra för kulturlivet. Det kanske kan vidga medvetenheten om konst hos tjänstebilsförarna. Det kanske kan skapa en framtid där svenska näringslivschefer från övre mellannivå och uppåt tycker konst är lika coolt som segling!

Men det viktiga, och det som uppenbarligen missats i formuleringarna i det här avtalet, är att det är museet som har värden och konnotationer – av tradition, kultur, skönhet och så vidare – som det sponsrande företaget vill förknippas med. Berndt Arell verkar ha gått in i samarbetet med motsatta förtecken: biltillverkaren hade något som han ville ha.  Han var helt enkelt mer intresserad av kulturarvets pris än av dess värden.

UPPDATERING lördag eftermiddag: Nationalmuseum och bilföretaget ska se över sitt avtal och dess olyckliga formuleringar, meddelar Ekot. Frågan kvarstår ändå hur det ens kunde skrivas från början.