Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Konstbloggen

O tempora, o mores – SL på censurhumör

M.N. 110590 Satiro e baccante.Museo Archeologico Nazionale di Napoli.

När jag läste litteraturhistoria berättades hur vissa antika författare censurerats av översättarna runt förra sekelskiftet. De utgåvor vi använde var alltså tillrättalagda, erotik i allmänhet och homosexualitet i synnerhet hade tonats ner – eller om man så vill höjts upp, till en idealiserande platonsk och okroppslig nivå.

Vi hade mycket roligt åt detta. När jag senare läste klassiska språk och förstod vad till exempel Catullus faktiskt skrev, gav det nya djup åt en annars rätt marmorsval forntid.

SL, Storstockholms Lokaltrafik, väckte i dagarna liv i denna tradition av moraliserande över forntida osedlighet genom att vägra låta Millesgården annonsera för sin Pompejiutställning. På den tänkta affischen förekommer nämligen en satyr som försiktigt håller handen runt en backants bröst.

Underklädesreklam och reklam för våldsamma filmer går bra i tunnelbanan, men inte en detalj från en 2 000 år gammal fresk med mytologiska väsen.

Under onsdagen backade och pudlade SL, men att saken ens diskuteras internt är sjukt, historielöst och kulturfientligt. Den som blir stött eller kränkt av att se en sådan bild borde för sin egen skull undvika det offentliga rummet. Millesgården kan glädjas över fin förhandsreklam för en som det verkar mycket fin utställning, gjord med hjälp av arkeologisk expertis och inlån från Neapel.

Men som Cicero skulle ha sagt: Quousque tandem abutere, Storstockholms lokaltrafik, patientia nostra?

(Detta är en uppdaterad version av ett inlägg från i förmiddags)