Konstbloggen

Dan Park och behovet av ett nytt konstbegrepp

park

Dan Park-affisch av det smakfullare slaget (foto: Jonn Leffmann)


För 20-25 år sedan hette han Dan Appelblad. Han brukade synas på fester och konserter i Umeå med några folköl i fickan. Jag kände honom inte, jag vet inte om någon gjorde det, men man hejade på honom. ”Tjena, Dan”. Då såg han skygg ut och mumlade något till svar. Sedan flyttade jag och glömde bort honom.

För några år sedan dök en Dan Park upp i Malmö som hade en blogg och klistrade upp i bästa affischer som sträckte sig från det plumpa till det åtalbara, helt i linje med den punkiga estetiken. Någon berättade att det var Dan Appelblad som bytt efternamn.

För några år sedan hade han på sin höjd varit en fråga för den lokala ordningsmakten. Nu behandlas Park som en konstnär. Det är resultatet av det institutionella konstbegreppets nedsippring ur konstvärldens elitskikt till bredare folklager. En repetition: Konst blir det som konstvärldens aktörer kallar konst och ”godkänner” som konst genom att skriva om den eller ställa ut den. En helt vardaglig sak som någon som gått en konstutbildning visar på ett galleri, medan samma sak som ställs ut hemma i garaget av vem som helst inte blir konst.

Det som hänt på senare år är att medierna hoppar över den snorkiga konstvärlden och låter dokusåpadeltagare och reklamare, eller som nu 45-åriga folkölsslackers i Malmö vara konstnärer och behandla dem som det. Konstskandaler säljer. Med en mindre nogräknad och desto mer spekulativ malmögallerist blir det snabbt utställning också. Att galleriets status i konstvärlden är lika lågt som den estetiska och konceptuella nivån på Dan Parks alster spelar ingen roll.

När en Dan Park plötsligt blir konstnär är det hög tid för konstvärlden att skaffa sig ett nytt konstbegrepp om den ska behålla sitt konstformuleringsprivilegium och ytterst sin status. För det här fungerar inte i längden.