Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Konstbloggen

Konsten – otydlig och omoralisk

”Alltså, hon Anna skiter ju i strukturena.”



”‘Återträffens’ glidningar mellan det fiktiva och det dokumentära” gör ”att filmens ärende blir tvetydigt”, skriver Dan Jönsson i DN idag apropå Anna Odells film. Därför ”blir det svårt att få ihop det”.

Jag trodde ju att det var poängen med konst, att den inte måste gå ihop, att den inte behöver gå ihop, att dess ärende inte behöver vara tydligt definierbart. Att den inte är en esteticerad pamflett för konstnärens åsikter.

Jönsson siktar in sig på identitetsspelet snarare än som Anders Johansson i Aftonbladet efterlysa diskussioner om skolpolitik och klassdimensioner. Det är ändå talande för hur även kritiken tycks ha fått problem med att förhålla sig till konst. Den avkrävs moraliska och politiska ställningstaganden och en medvetenhet om Strukturerna, alternativt en tydlig relation till Verkligheten.

Var det så här på sjuttiotalet också, när konst som inte tog tydlig ställning mot kapitalismen och för produktionsmedlens förstatligande och var tydlig omedelbart begriplig fördömdes från vänster?

Konstens ärende är att vara konst. De behöver inte gå ”ihop” eller ens ha en moral. Moralformuleringsarbetet kan publiken sköta själva. Att en del kritiker inte tror det säger mer om kritiken än om konsten.