Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Konstbloggen

Nytänkande i gammal miljö

Prinsessa på vift? Kanske första gången en Bernadotte syns på Thielska galleriet.
Foto: Mikael Jansson

”Modefotografierna hänger tätt och blandat i en helt och hållet ‘estetisk hängning'”, ”den glatta tidskriften som fanns under nittiotalet” och ”den kreative directorn (sic!) är nöjd”…

Dagens Nyheters artikel om Thielska galleriet idag är ett praktexempel på försåtligt skrivande, där reportern under objektivt journalistisk täckmantel mest vill förmedla, eller bekräfta för DN Kulturs läsare, att Stockholm New-utställningen inte hör hemma i jugendpalatset på Djurgården. Stockholm New var nämligen ett modemagasin och mode är fult och dåligt, medan sekelskifteskonst är fint.

Jag vill i verkligen inte hävda att det inte finns någon skillnad men kan inte heller förstå upprördheten här. Thielska galleriet har befunnit sig i någon sorts fritt fall ett bra tag nu, styrelsemedlemmar och intendenter har kommit och gått samtidigt som en Edvard Munch-utställning dragit jättepublik.

Artikelns huvudärende är att det förekommit bytesavtal mellan Stockholm New/Claes Britton, och Thielska/Andreas Brändström om samarbetet, och att utställningen helt enkelt är köpt, att ”den glatta tidskriften” parasiterar på konsten för att suga åt sig lite verkshöjd.

Jag vet inte, jag. Det är så där det brukar gå till. Hur mycket har exempelvis Axessfären varit inblandad i Moderna museets Hilma af Klint-satsning?

I det läge som Thielska befunnit sig i vore det dumt att inte förhandla till sig lite hjälp av en stor PR-byrå med webbsida, grafisk profil och så vidare. Att experimentera med modefoto intill Munch är också något man kan kosta på sig när allt ändå flyter. Bilderna i Stockholm New – av Mikael Jansson, Denise Grünstein, Dawid med flera – håller internationell klass tanken att kombinera två sekelskiftens bildvärldar är dessutom bra. Nittiotalets nordiska designboom och naturvurm (tänk Tyler Brûle hans Wallpapers fascination för skärgård och blonda möbler) har beröringspunkter. Här finns en historia som väntar på att skrivas.

Det är absolut inte den slutliga historieskrivningen som görs på Thielska nu, det är bara det första försöket. Jag kan inte bli upprörd över det.