Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Konstbloggen

En stilla fredagsbön

Muhammed predikar. Persisk illustration från 1200-talet.


En film om profetens liv är en alldeles för bra idé för att ödslas bort i en produktion långt bortom det kalkonartade – som den som nu cirkulerar på nätet och på några dagar orsakat såväl djup tragedi som diplomatiska kriser.

Inget skulle göra mer för västvärldens förståelse av islam än en rejäl episk hollywoodproduktion, kanske med Viggo Mortensen som profeten och Michael Fassbender som vännen och senare svärsonen Ali.

Uppenbarelsernas drömkvaliteter, den politiska dramatiken, kvinnoaffärerna, striderna – allt skulle få plats i denna tänkta mastodontproduktion om en man som ville leva ett rättfärdigt liv, en man med en stark inre moralisk kompass. I ett sceneri av sublimt darrande och upplösta, sandiga horisonter och klara ökennätters höga himlar.

Det här är naturligtvis omöjligt eftersom profetens religion inte tillåter avbildningar, och väl också har problem med den sortens förmänskligande av en helig person som det skulle innebära. Men tänk er ändå – och jag är faktiskt helt allvarlig här – hur den stora berättelsen skulle skapa sammanhang och begriplighet och på det storslagna dramats vis paradoxalt nog avdramatisera sitt ämne.

Och på de potentiella uppföljarna: Mission in Medina – Ali and the Legacy of Muhammad. Därefter The Umayyads – An Empire in Formation. Jag tror det här skulle kunna rädda både Hollywood och världsfreden.