Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Konstbloggen

Landet utan egenskaper

Piprökning är stort i Belgien. Här tre obducenter från 1920.

Det brukar bli liv när någon uttrycker sig nedlåtande om länder eller landsändar. I vintras var det Johan Hakelius som i en krönika i Axess kåserade lite vanvördigt om att tiden möjligen var inne för Demokratiska Folkrepubliken Norrland.

Man kunde då konstatera två saker: först att när motsvarande sker i Storbritannien är det elakare och stilistiskt mer raffinerat (tänk A A Gills syn på walesarna), och att ingen som tycker Hakelius (eller ens Gill) är fördomsfull kan ha läst Charles Baudelaires bok som Belgien.

Det påminner lite om åsikten att medieklimatet hårdnat och att kritiker är mer ondsinta idag än på, säg, Olof Lagercrantz tid. En titt i gamla tidningsklipp avslöjar motsatsen.

Varenda litteraturstudent vet att Baudelaire esteticerade det fula, att han sökte skönheten i kadaver och ”perversiteter”. Det intressanta är hur han i Belgien inte ser några som helst försonande drag. Belgien är inte motbjudande på ett intressant sätt.

Nu finns den på svenska under titeln Arma Belgien (Alastor Press, översättning av Hillevi Hellberg). Boken hann inte bli färdig innan Baudelaire dog i sviterna av syfilis och består utöver några dikter om ämnet av anteckningar och tidningsurklipp.

Poängen går fram ändå. Det finns ingen bortre gräns för hur miserabelt grannlandet är. Belgarna är tröga, obildade, rör sig klumpigt  och luktar illa eftersom de i djupet av sin grunda själ inte begriper poängen med att bada. Och fulheten! Esteten och flanören Baudelaire noterar lakoniskt ”hemsk gatsten” i Bryssel och man förstår att han finner den outhärdlig.

”Det är svårt att tilldela belgaren en plats i varandets kedja. Emellertid kan man säkerställa att han måste sorteras in mellan apan och blötdjuret. Det finns plats.”

Vad är egentligen Belgien? Ett land som uppfanns av England och Frankrike för att ha någonstans att föra krig? Ett Frankrike utan det väsentliga franska? En geografisk restpost i Europas mitt?

Förmodligen ingen reser till Belgien i avsikt att semestra. Jag skriver det här på ett hotellrum i östra Flandern och hade inte varit här om inte arbetet fört mig hit. Belgien har industriminnen, alkoholstarka maltdrycker och gamla slagfält (jag tänker att flaggans färger symboliserar kol, öl och blod).

Fast de har ett världsrekord: I regeringskris. Landet saknade regering i 541 dagar fram till december förra året. På något sätt verkar det ha fungerat ändå.

Julius Caesar utnämnde belgarna till det tappraste av alla galliska folkslag. Det var länge sedan. I en undersökning för några år sedan önskade 60 procent av invånarna att de hade fötts någon annanstans.