Månadsarkiv: januari 2012

Ur D.I.E. (2000) Åren runt millennieskiftet kunde Annika Larsson inte göra fel. Från utställningen på Mejans elevgalleri hösten 1999 och några år framåt radade hon upp ett antal filmer som med en skamlös blick betraktade allvarliga män till elektroniskt soundtrack. Kostymer, märkliga lekar, maktspel, vapen, uniformer och blickar, ständigt blickar. Vartenda föremål var en potentiella fetisch, och blev det oftast också. Mycket erotiskt, väldigt påklätt. En grå dag mitt i …

Lars Vilks tror i en kommentar till min betraktelse över 2011 att den socialkritiska konsten kommer att vinna tillbaka eventuellt förlorad mark. Vilket jag alltså inte trodde. Det här blir lite som att spekulera över ännu ej spikade laguppställningar i kommande fotbollsmästerskap men sådant är ju roligt, så vi kör. Berlinbiennalen som öppnar i slutet av april ska uttryckligen handla om att ge svar, inte att ”ställa frågor”, vilket är …

2012 lovar jag att dricka mer champagne.   Konståret i huvudstaden slutade med något som väckte mer nittiotalsminnen än Ynglingagatan 1-utställningen på Moderna. Det hände sig nämligen på själva luciaaftonen att ett antal stockholmsgallerier lånade Postens halvrivna gamla lokaler på Nybrogatan, slängde in några konstverk och lät lastbryggan bli en scen för jobbiga musikuppträdanden. Jag vet inte om något såldes på denna märkliga enkvällskonstmässa med air av London och New …