Bom!
Det har inte klarnat under veckan som gått. Att se utställningen hjälpte inte. Hur kan Ann Edholms Var är himlen? Var?/Deportation II som visas på Galerie Nordenhake göra att det ”uppstår optiska sken”, ”[m]ed en oundviklig association till Lars von Triers film ‘Melancholia’.”
Just så skrev Jessica Kempe i Dagens Nyheter förra helgen, i en av de märkligare recensioner jag läst.
Nu har jag visserligen inte sett Melancholia, men varför är inte associationen till, säg, en varningsskylt på någon lastbil lika oundviklig? Eller bara till skidskytte (skidskyttar brukar ju ha färgade glasögon)? Man kan också tänka att det är Ernst Billgren som tittar på en svart prick, alltså som den ser ut för honom.
Jag skulle säga att tolkningsmöjligheterna är oändliga, jag ser inte att det där med von Trier skulle vara oundvikligt.
Kempe frågar sig vidare ”hur Edholms färg och geometriska former kan bli så fysiska, psykiska och politiska”.
Mm. Det undrar verkligen jag också.