Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Konstbloggen

Thielska-läget

En liten tjänstebostad på Djurgården

”Vi ser enbart till Thielskas bästa”, säger Andreas Brändström, tf ordförande i stiftelsens styrelse efter Olle Wästbergs uppmärksammade avgång, när vi får kontakt på annandag påsk.

Dagen före har Dagens Nyheter publicerat en intervju med Ulf Linde där han fortsätter att spy galla över styrelsen och anklaga dess ledamöter för inkompetens.  Inte en kritisk fråga i sikte, framför allt inget om det som Svenska Dagbladet skrivit om på skärtorsdagen: Hur en tidigare anställd på Thielska fått löfte att bo kvar i vaktmästarbostaden mot att han överlät sin östermalmsvåning till en annan anställd som gick i pension – och hur han sedan kördes bort när han i sin tur gick i pension och nu saknade bostad.

Men i DN är det bara synd om Ulf Linde. Maria Schottenius var i en krönika 14 april (ej på nätet) också inne på det pensionerade intendentparet gott kunde bo kvar.

Att det är just DN Kultur som tydligast tagit Lindes parti är kanske inte så förvånande, med tanke på tidningens kopplingar till Svenska Akademien genom en diverse skribenter. Sedan är det ju knappast karriärstrategiskt smart att stöta sig med akademien.

I världen utanför är man mer skeptiska, även om man bortser från de mer moraliskt grundade reaktionerna på hur väldigt privilegierade personer inte inser att de är just det.

Andreas Brändström berättar till exempel hur det rekryteringsföretag (välrenommerade Michaël Berglund Executive Search) som styrelsen anlitat för att rekrytera ny chef inte ser någon mening med att sätta igång så länge bostadsfrågan för den förra ledningen inte är löst. Det går inte att ha gamla chefer boende kvar när en ny kommer.

Det har sagts tidigare och det tål att upprepas: de ersättningsboenden som Linde-Öhman erbjudits och tackat nej till är av det slag som de allra flesta andra stockholmare bara kan drömma om. Men visst, är normen 250 kvm etagevåning i jugendvilla på Djurgården för 3 000 kr i månaden normen så blir det lite svårt.

Vad är då Thielskas bästa? Andreas Brändström och styrelsen har inga färdiga lösningar, bara idéer (och de handlar ingalunda bara om restauranger). Men oron är stor. Verksamheten blöder och publiken sviker. Något måste ske och det går inte att vänta.

Thielska galleriet är en juvel, en sällsam slumrande tidskapsel från det förra sekelskiftet. Det tillhör stiftelsen och staten. Inte paret Ulf Linde-Nina Öhman.