Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Konstbloggen

Stackars kulturadeln


Thielska galleriet. Inte Villa Linde-Öhman.

Igår kom beskedet att Olle Wästbergs lämnar ordförandeposten för Thielska galleriet, eftersom styrelsen i hans tycke far för hårt fram med att flytta ut avgående intendenten Nina Öhman och hennes man Ulf Linde från den personalbostad de disponerat i jugendvillan på Djurgården. Ingen av de föreslagna ersättningsbostäderna har nämligen dugt åt paret Öhman/Linde (helst hade de inte velat flytta alls).

Det är lite intressant att betrakta den strandsvägsbördiga högborgerligheten ömma för varandra och de privliegier de åtnjuter. Men det bisarra är att plötsligt inse hur först Ulf Linde kunde vara chef för Thielska från 1977 till 1997, varpå hans fru Nina Öhman fick ta över och sitta i 14 år till fram till sin pension i höst.

34 år inom familjen. Och det har inte gagnat verksamheten.

Man kan tycka att karaktären av förläning åt familjen Linde/Öhman är en pikant anakronism som stämmer överens med Thielskas karaktär av tidskapsel. I realiteten har museet, som varit i statens ägo sedan 20-talet då den kulturellt sinnade bankiren kom på obestånd, under en rad år stagnerat och intresserat allt färre.

Nu finns äntligen en möjlighet att ändra på det. Thielska galleriet är oändligt mycket viktigare än Ulf Lindes och Nina Öhmans bostadsproblem.