Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En svart dag för yttrandefriheten

Massakern på det franska satirmagasinet Charlie Hebdo då två eller tre personer vid lunchtid sköt ihjäl minst tolv personer på redaktionen med automatvapen är ett av de värsta terrordåden i Europa sedan Utøya. Känslan efter nyheten är densamma. Först: en isande tomhet. Sedan: vrede och en förhoppning om att ingen ska låta sig tystas av rädsla för nya attacker. Att slå till mot en tidning, inte minst en tidning i Frankrike, vagga för upplysningen och yttrandefriheten, är en stark symbolhandling.

Ännu vet vi ingenting om motivet. Men uppgifter gör gällande att en film har tagit upp ljud där gärningsmännen ropar ”Allahu akbar”. Det kontroversiella magasinet hade natten mot onsdagen publicerat en satirteckning på Islamiska statens ledare, och tidningen hamnade i blåsväder när den publicerat Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer 2006. Så sent som 2011 utsattes tidningen för en attack med en molotovcocktail efter ett specialnummer betitlat ”Charia Hebdo”, där Muhammed angavs vara gästredaktör.

Då slöt det offentliga Frankrike upp. Till exempel öppnade Libération sina lokaler för satirtidningen och tryckte nya karikatyrer i samarbete med Charlie Hebdo. Även i dag har Frankrike reagerat snabbt. President Hollande var kort efter dådet på plats utanför tidningen för att markera sitt stöd.

Mina tankar går till det avstyrda terrordådet mot Jyllands-Posten 2010 då fem personer greps, varav fyra i Sverige. I Sverige angav också Taimour Abdulwahab, självmordsbombaren på Drottninggatan, Lars Vilks Mohammed-teckningar som ett av sina motiv. Terrorismen har idag slagit till mot Paris, men hotbilden finns också i Sverige.

Den sista tweeten som Charlie Hebdo skickade ut strax före dådet förställde just IS-ledaren. I meddelandet hade man skrivit: ”Meilleurs vœux, au fait”. ”Bästa hälsningar, förresten”. Den ironiska kommentaren måste ha varit bland det sista som hände på redaktionen innan 7 januari 2015 skulle komma att skrivas in i historien som en svart dag för yttrandefriheten.