Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Vad är det för fel på norskt debattklimat?

Minns ni när talkshowen ”Skavlan” för drygt ett år sedan klippte bort en minut av Özz Nûjens medverkan för den norska publiken? Hans meningsutbyte med den före detta statsministern Jens Stoltenberg om Fremskrittspartiet fick inte vara med. Den svenske artistens retoriska fråga om det inte var rasism att vilja massdeportera romer fick aldrig höras i Norge. Dessutom klipptes de applåder som Nûjen fick efter sitt brandtal istället in efter Stoltenbergs försvar för Fremskrittspartiet som icke-rasister.

Nu är det återigen en svensk som anses allt för obekväm för Norge. Författaren och Sydsvenskan-skribenten Per Svenssons artikel i SAS-magasinet om högerextremema och högerpopulistiska rörelser väckte ont blod bland Fremskritts-företrädare. I Svenssons artikel drogs historiska paralleller från nazikollaboratören Vidkun Quisling till Fremskrittspartiets tidigare partiledare Carl I Hagen.

Efter kritiken bad SAS om ursäkt och drog in alla magasinen. Carl I Hagen säger att han inte tycker det var så smart av SAS att skriva negativt om ett parti som innehar finansministerposten, med tanke på att SAS är delägt av norska staten. Han talar maktens språk, men inte yttrandefrihetens.

Två flagranta exempel är inte nog för att ställa en diagnos på det norska debattklimatet, där man för övrigt är snabb att klaga på det låga taket i Sverige. Men jag kan inte låta bli att famla efter det klassiska Ibsen-citatet: ”Norge är ett fritt land, befolkat av ofria människor”. Jag drar mig också med en rysning till minnes hur sverigedemokraten Kent Ekeroth vid valet i höstas twittrade att medierna ska stoppas ”i sinom tid”. I dag håller samma parti den svenska demokratin som gisslan.