Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Alliansens panelhönor

När Moderaterna i förra veckan lanserade dansbandsveckan i Malung som modell för framtidens kulturpolitik tänkte jag att allt hopp var ute. Men nu bjuder Folkpartiet upp till dans. I går lanserade man sitt förslag till partiets nya kulturprogram. Det är inget märkvärdigt, förutom den oväntade idén att inrätta en konstbiennal i Stockholm. Däremot distanserar man sig tydligt från Moderaternas ensidiga nyttoprat, ett instrumentellt perspektiv som hämtat från den socialistiska verktygslådan. Istället talar man om bildning, att främja kvalitet och även sådant som sticker ut och är nytt. Enkelt att säga, men vid det här laget är man bara glad över att något säger det.

Folkpartiets enkla skrift om krav på bemannade skolbibliotek, stöd till översättning av utländsk litteratur och digitalisering av äldre verk, skulle kunna ge syre till alliansens klaustrofobiska kulturpolitik. Synd bara att det är Moderaterna som styr kulturdepartementet. Hur Folkpartiet kunde bli pane-hönor på det här politikområdet är, med tanke på partiets historia, märkligt. Jag undrar också när man ska lägga ner sin idé om att låta ta fram en statligt sanktionerad litterär kanon? Som om det inte redan fanns en kanon att förhålla sig till. Lärde de sig ingenting i skolan, folkpartisterna? Det påminner om den gamla danska kulturkanon, som lanserades av kulturminister Brian Mikkelsen för sju år sedan. Det var en dålig idé då och det är en dålig idé nu.