Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hilton

Hjärnkontoret

Den prövade partiledaren skulle, efter en höst och vinter av mer och mindre rättmätiga ifrågasättanden, göra comeback på en försvarskonferens i Sälen. Det gick bara inte att misslyckas.
Ämnet: hans. Förväntningarna: så låga att de inte kunde bli lägre. Formkurvan: hög, partiledaren hade just kommit tillbaka efter en månadslång semester.
Det dröjde inte ens ett dygn. Och så stod han där – som vanligt – och babblade i vädret. Och opinionsläget som inte kunde bli sämre förvärrades – som vanligt – ytterligare ett par snäpp.
Det vore lätt att skratta. Men det går inte, det hela är för sorgligt. Aldrig har borgerliga motståndare i parlamentet eller ledarskribenter av diverse valörer och kulörer haft det så lätt som nu. Det är bara att luta sig tillbaka och låta oppositionsledaren sköta snacket.
Mannen lider uppenbarligen av ett slags krypterat självskadebeteende. Han pratar på tills luften tar slut och håller tummarna för att resonemanget håller. Det gjorde det inte den här gången heller. Och lär inte göra det i valet 2014 som, för övrigt, redan är förlorat.
Man önskar att det gick att dra till med någon storstilad liknelse med ett Shakespeare-drama. Att partiledarens kamp för att behålla makten har beröringspunkter med Macbeths eder om att strida tills allt kött har hackats bort från hans ben eller Richard III:s ömkliga rop efter en häst trots att slaget redan är förlorat. Då hade sjabblandet åtminstone haft ett slags klassisk aura.
Men inte ens den slentrianmässiga återkopplingen till klassikerna funkar. Jämförelsen som ligger närmast till hands är David Brent i The office. Famlandet efter orden, det stammande ledarskapet, den osvikliga förmågan att uppsöka och sedan trampa i vartenda klaver som finns.
Ordet skämskudde är ett trött och missbrukat och fjantigt begrepp. Men för första gången i mitt sosseliv har jag nu faktiskt tagit fram min.