Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vilda västern i Breckenridge

IMG_9333
Om Vail är som Disneyland kan Breckenridge, eller ”Breck” som det kallas, närmast liknas High Chaparall.
Och nog var det lite vilda västern på berget i dag.
Åtminstone om man ser till åkningen.

Breckenridge grundades redan 1859 då guldrushen drog lycksökare till området.
Byns brokiga historia är fylld av såväl guldfynd och gruvdrift, som salooner och bordeller.
Huvudgatan kantas av byggnader som tagna rätt ur en Clintanrulle. Möjligen aningens tillrättalagda och lite väl up to date för att det ska kännas genuint fullt ut. Men bara kvarteret bort ligger byggen som vittnar om svunna tider där kulorna ven runt öronen och minsta dispyt gjordes upp i väpnad duell.
IMG_7471
IMG_7473
IMG_7478

Skidsystemet öppnade sin första ”peak” 1961 med en sittlift och en ankarlift. Då kostade liftkortet 4 dollar för vuxna och 2.50 för barn.  I dag består anläggningen av fem toppar. Och du får betala 1400 spänn för en dag på berget. Så sent som för 3 år sedan öppnades peak 6 vilket utökade åkytan med hela 23 procent.
Pisterna är ruggigt fina och lekfulla. Men för freeridefantasten lockar den öppna och branta terrängen i högzon. Imperial Express SuperChair är USA:s högst belägna sittlift och med den tar du dig upp på 3800 meter över havet. En kort hajk senare och du når strax under 4000 meter och kan njuta av en magnifik utsikt. Det var också där vi inledde dagen. Lite väl optimistiska med före och snökvalitet. Nog borde det väl gå att fota något fräckt. Efter lite rekande valde jag att vika ner i ”9 lives” då jag inte var så sugen på att inleda åket med ett drop. Glad var jag för det för underlaget var benhårt och stökigt och det mest var en fråga om överlevnad att ta sig ned. Jag lyckades dock med alla nio liven i behåll. Mitt sällskap fortsatte lite längre ut i ”Snow White” i jakt på den perfekta bilden. Utan värst vidare framgång ska tilläggas mer än en rejäl vurpa efter en frisk satsning framför linsen. Medan jag väntade i botten på åket insåg jag att jag var långt ifrån den enda som hade det lite svettigt utför. Bergssidan var som ett enda plockepinn. En efter annan stupade efterföljande åkare och väl på fall gick det inte att få stopp.
Men trots att det var mer vilda västern än njutning uppe i högzon var det inte svårt att se den enorma potentialen. Tillsätt en nypa nysnö och vips har du ett paradis.
Så fram med puderpuffran och bränn av lite pangpang så kommer jag gärna igen.
IMG_7445

/Jenny