Det blåser upp till falangstrid inom SD Göteborg. Med endast tio dagar kvar till årsstämman för Gbg-distriktet den 25 mars, avslöjades under tisdagskvällen en kampanjfilm med utmanare till den lokala partistyrelsen.
Utmaningen är en direkt misstroendeförklaring mot såväl distriktets ordförande Jörgen Fogelklou som sittande kommunalråd Lars Hansson.
En berättarröst inleder filmen med att säga: ”Nya Göteborg – namnet på en stor samling Sverigevänner som vill se ett upplyft i vår fina förening. En gemenskap som vill se en styrelse blandad av erfarenheter, åldrar och bakgrund. Men framförallt en ny styrelse som drivs av planerad tillväxt. En styrelse som har det som krävs för att leda SD Göteborg mot nya framgångar.”
Och det handlar inte om vilken utmanare som helst. Den tidigare partiledaren tillika före detta ordföranden för Göteborgsdistriktet, Mikael Jansson, kandiderar mot valberedningens förslag till omval, Jörgen Fogelklou.
Filmen är en enda anklagelseakt mot nuvarande styrelse. Exempelvis: ”Med en styrelse där Mikael Jansson är ordförande säkerställer vi att ordning och reda blir prioriterat”. Underförstått: Så är inte fallet nu.
Vidare: Med två övriga kandidater skall det bringas ”finess och kraft”. Underförstått: Så är inte fallet nu.
Kampanjfilmen menar också att syftet med en ny ledning är att göra SD Göteborg till den maktfaktor lokalt, som partiet redan är i övriga Sverige. Underförstått: Så är inte fallet nu.
Och: ”Mikael Jansson är känd för sitt lugn och sin förmåga att strukturera och planera.” Underförstått: Det är inte Jörgen Fogelklou känd för.
För två år sedan förlorade Jansson, numera partiets försvarspolitiske talesperson, ordförandeposten i Göteborg till just Fogelklou. Innan förlusten verkade Jansson överraskad av att valberedningen inte föreslog honom för omval efter nio år på posten: ”Det är svårt för mig att tala i egen person men det förvånar mig, så mycket som jag betytt för Göteborg som distrikt. Jag har producerat samtliga styrdokument, medan Jörgen Fogelklou varit väldigt passiv i styrelsen och inte lagt fram ett enda förslag på två år. Så för mig är det väldigt konstigt att valberedningen lägger fram det här förslaget”, sade han till GP (26/3 2015).
Valberedningen förklarade sitt val med att de ville ha en ordförande som var bosatt i Göteborg, och inte som Jansson som tack vare sitt riksdagsuppdrag och sitt fokus på försvarspolitik, tillbringade den mesta tiden i Stockholm. Fogelklous seger var odiskutabel. Jansson förlorade med röstsiffrorna 58-22.
Att Mikael Jansson nu vågar sig på att utmana Fogelklou, två år efter sin förlust, innebär troligtvis att han och andra gör bedömningen att det finns en rimlig chans att återerövra ledarskapet i SD Göteborg. Missnöjet inom föreningen uppges vara noterbart.
Den stundande falangstriden inom SD Göteborg handlar framförallt om två saker:
1. Kritik mot vad som sägs vara toppstyrning av kommunalrådet Lars Hansson, samt kritik om att Hanssons familj på olika sätt gynnas av hans maktposition.
2. En ideologisk strid, som rör vilken riktning SD ska gå i en tid då partiet av många gamla medlemmar, där Jansson borde betraktas som en av de som varit med längst, ses som alldeles för normaliserat och ”PK”, det mest förhatliga man kan vara som Sverigevän.
Mikael Janssons försök till comeback bör i förlängningen också ses som en utmaning av partiledaren Jimmie Åkesson och det som tidigare var känt som ”De fyras gäng”, numera tre efter Björn Söders avpollettering internt: Åkesson, gruppledaren och chefsideologen Mattias Karlsson och partisekreteraren Richard Jomshof. Det handlar om en gammal konflikt mellan det som kallades för ”bunkergänget”, med Mikael Jansson i centrum, mot de ”liberala” krafterna (med SD-mått mätt) som Åkesson representerar. Bandet mellan Fogelklou och Åkesson är omvittnat stark och är inte enkom politisk – Fogelklou reste med Åkesson under valkampanjen 2014 och presenterade honom vid torgmöten.
Jansson har de senaste åren öppet kritiserat och utmanat Åkesson i minst två olika sammanhang. I slutet av oktober förra året riktade han kritik i Dagens Nyheter mot att riksdagsledamoten Anna Hagwall stod inför en uteslutningsprocess, efter att ha hängett sig åt antisemitiska konspirationsteorier i en riksdagsmotion. Det var en kritik som gick tvärs emot Åkessons bestämda uppfattning att det var belastande för partiet.
Året innan, medan han fortfarande satt i partistyrelsen, var han motståndare till att det tidigare ungdomsförbundets ledare Gustav Kasselstrand och William Hahne uteslöts – vilket i sin tur handlade om en maktstrid mellan Åkesson, Karlsson och Jomshof och ett radikaliserat ungdomsförbund som ville ta SD åt ett betydligt mer nationalistiskt håll. Den inriktning som Jansson tidigare representerade.
Mikael Jansson är ökänd för att han, redan i början av 1990-talet då han var aktiv centerpartist, inte hymlade om sin rasbiologiska ideologi i Centerpartiets medlemstidning Politisk Tidskrift: ”En del kulturella skillnader länder emellan torde ha en rasmässig grund. Detta borde kunna sägas nu”.
Redan den 19 januari i år fanns det antydningar till en splittring inom distriktet. I en Facebookuppdatering på SD Göteborgs konto skrev Jörgen Fogelklou en lång uppdatering som avslutades med orden: ”Personliga vendettor, egna agendor och rättshaveristiskt beteende får man ägna sig åt i någon annan förening än i SD Göteborg.” Detta med anledning av GP:s avslöjande om att Lars Hansson gjort försök att efterforska GP:s källor kring en föregående publicering som avslöjade omfattande intern kritik mot Hansson och hans familj. Flera yttrandefrihetsexperter riktade mycket skarp kritik mot Hanssons krav på att ”hitta läckor”.
Om tio dagar avgörs rond två av Mikael Jansson vs. Jörgen Fogelklou. Striden handlar om betydligt mer än en titelmatch om ledarskapsbältet för SD Göteborg. Det är en fight om framtidens inriktning av Sverigedemokraterna. Vinner Mikael Jansson ökar trycket på Åkesson – och prat om partisprickning kan bli aktuellt. Det absolut sista Jimmie Åkesson vill ha inför valrörelsen 2018, i en tid då SD försöker göra sig acceptabla som stödparti och även regeringspartner till Moderaterna, är en intern falangstrid på nationell nivå med krav på ökad nationalism och politisk radikalisering. Kritik utifrån går alltid att avfärda som PK-media eller övriga partiers retorik. Men intern kritik, drama inför öppen ridå, den minsta antydan inför väljarna att SD inte har ordning på sitt eget, det är ett existentiellt hot.
Räkna med att Jörgen Fogelklou kommer att ha hela partiapparaten i sin ringhörna under uppvärmningen de kommande tio dagarna.
Populismens beklämmande dilemma har angjort hamn. Nu börjar motresan för Åkesson och närmast sörjande. Nu är partiledningen för Sverigevännerna precis det som de så länge hatat och hånat, undergrävt och kämpat mot. Partiledningen, Åkesson, Karlsson, Jomshof, Hansson och Fogelklou, är nu etablissemanget – inom sitt eget parti. De är eliten. Och i en rörelse som inte bara släppt loss anti-etablissemangsreflexer utan aktivt underblåst dem, kan Mikael Janssons utmaning visa sig ligga helt rätt i tiden.
Oavsett utgång om tio dagar visar falangstriden på interna sprickningar inom Sverigedemokraterna. Hur partiet hanterar det återstår att se. Ett passionerat inlägg om vikten av sammanhållning av chefsideolog Karlsson på hans Facebooksida är en trolig salva.
UPPDATERING, 13:15, 15/3 2017:
Distriktsordförande Jörgen Fogelklou bekräftar vid lunchtid under torsdagen den falangstrid som jag i dag skriver om, på SD Göteborgs öppna Facebooksida: ”Att människor utmanar om positioner är i grund och botten sund. Det stora valet i frågan är som GT också skriver. Fortsatt framåt eller rulla tillbaka?”. Vidare skriver han att ”Vill medlemmarna se en fortsatt Förändring, Frammåt, Tillsammans, som Mattias Karlsson, Jimmie Åkesson och Richard Jomshof mfl så framgångsrikt genomfört. Eller ska vi gå bakåt till 90-talet?”.
