Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
GT Ledarbloggen

Vad är Vägvalet utan Papaioannou?

Theo Papaioannou (VV).
Theo Papaioannou (VV).

Vägvalets ordförande Theo Papaioannou avgår inom kort. Det meddelade partiet i ett pressmeddelande idag. Beskedet är inte överraskande och kan endast tolkas på ett enda sätt: Frågorna om trängselskatten och Västlänken är överspelade.

Papaioannou, som förtjänar stor respekt för den gräsrotsdemokrati som han och andra lyckades organisera på mycket kort tid inför valet 2010, som i grunden var ett folkbildningsprojekt, var något så unikt som ledare för ett populistiskt enfrågeparti som inte förde sig med populistisk retorik. Oavsett ens åsikt om trängselskatten och Västlänken, vann Papaioannou respekt i alla läger för sin saklighet och detaljfokusering. Han är en stor anledning till att Vägvalet vann folks röster – som dock med sina 5 procent aldrig var så stort som Västlänken-motståndarna gärna försöker ge sken av. Han sänkte sig heller aldrig till de mer konspiratoriskt lagda strömningar och det politikerförakt som finns bland Västlänksmotståndarna.

Kampen om Västlänken är således över. Frågan har förlorat sprängkraft. Det bekräftas också av den tillträdande partiledaren Claes Wästberg, som i en kommentar säger: ”Vi kommer att fortsätta den inslagna politiken med att fokusera på omsorgsfrågor, som att driva LoV vidare, skolfrågor med en gemensam skolnämnd för Göteborg, integrationsfrågor, samt stadsutvecklings- och trafikfrågor. Vi kommer att kämpa vidare mot beslutet att bygga Västlänken med vidhängande trängselskatt och fortsätta att driva frågan om en utvecklad och förbättrad lokaltrafik. Därvid vill vi öka stadens inflytande över stadstrafiken, som utgör en av huvudkomponenterna i stadsutvecklingen.”

I kommentaren går det tydligt att avläsa att Västlänken är en mindre prioriterad fråga, samtidigt som Wästberg försöker ge sken av att Vägvalet är mer än ett enfråge- och protestparti. Att partiet engagerar sig i andra frågor betyder inte att det är därför människor röstat på dem. Att partiet nu försöker omstöpa sig med att lyfta fram andra frågor signalerar att Vägvalet har en stor utmaning framför sig. 2018 kommer inte bli ett omröstningsval om Västlänken, utan om utanförskap och segregation. I dessa frågor har Vägvalet inga eller väldigt få svar.

Frågan är vilken framtid Vägvalet har utan Theo Papaioannou. I Göteborgs fullmäktige finns i dag tre populistiska enfrågepartier: Vägvalet, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ. Det är frestande att hävda att Göteborg hade mått bättre av färre små enfrågepartier som alla är med om att göra politiken fattigare på grund av sitt begränsade omfång. Samtidigt bör det påpekas att Vägvalet spelat en viktig roll i att begränsa Sverigedemokraternas storlek i och med att partiet lyckats knyta upp en ansenlig mängd missnöjesröster utan att för den sakens skull hemfalla åt den mörkare delen av populismens bakvatten. Det är en inte oviktig roll att spela för demokratin i Göteborg.