GT Ledarbloggen

Kraftsamla mot terrornazismen

Nazister. Blotta benämningen inger fasa. Under de 70 år som passerat sedan Andra Världskriget har nazisten som visuell markör, ideolog, soldat och politisk figur både fördjupats och förlöjligats. I filmens värld finns det få antagonister som, trots sin specifika historiska inramning, visat sig vara så elastiska och formbara som arketypen av en läderklädd SS-agent. Lika tillfredsställande det är att se en filmhjälte besegra en nazist, lika tryggt är det att veta att den ondskefulla nazisten har en inbyggd akilleshäl: Vi vet alla att nazisterna besegrades.

Filmhjältar som Indiana Jones och Captain America bekämpar slag som redan utkämpats, strider som redan avgjorts. Nazisten är västvärldens piñata och snuttefilt i en och samma form: Det går att slå på nazisten om och om igen, med vetskapen att den alltid går att slutligen besegra, eftersom nazismen redan besegrats.


Trodde vi. Men likt Ryssland åter kraftsamlar genom revanchismens nostalgiska skimmer, återkommer även andra dåliga historiska idéer när grogrunden är fel, eller rättare sagt när rätt förutsättningar ges. Den moderna, återuppståndna våldsbejakande högerextrema nazismen saknar dock likt imperiebyggandet i Ryssland en egen stat. Det gör nazismen till en farlig motståndare för det demokratiska samhället eftersom verksamheten sker i gränslandet mellan det fördolda och det vämjeligt öppna. Dagens svenska högerextremism är en mansklubb för hat och våldsglorifiering, förakt mot demokratiska institutioner och rättssamhället, mot oss alla, mitt ibland oss.


Nazister. Året är 2017 och det finns nazister som demonstrerar på våra gator, som slåss mot polis och den utomparlamentariska vänstern och som nu misstänks för att ha organiserat en terrorkampanj (även om åklagaren inte benämner händelserna som terrorism) i Göteborg med dödliga bomber mot meningsmotståndare och flyktingar.

Nazismen har besegrats förr, och måste besegras igen.