Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tiggandet får inte vara en kommunal fråga

Statsminister Stefan Löfven (S) jultalade i Enköping under lördagen. Det mer eller mindre väntade beskedet om ett förbud för tiggeri presenterades då. Det kom inget skarpt förslag, utan Löfven ville titta på ”olika lösningar”, bland annat en ordning med att söka tiggeritillstånd.

Anledningen är enkel: Det gäller att sopa rent framför egen dörr inför valkampanjen 2018, där Socialdemokraterna ogärna vill ägna tid åt en passivitets-diskussion i tiggerifrågan. I realiteten handlar det dock om att rent konkret sopa rent framför många butiksdörrar.

Obehaget inför tiggare utanför svenska butiker må vara irrationell, men den är också reell. Vilket gör situationen till ett politiskt problem.

För Stefan Löfven handlar det om att förankra nyordningen i klassisk socialdemokratisk politik: Det handlar om värdighet, det handlar om människovärde, och det handlar om tanken om att varje land har ett ansvar för sina egna medborgares socioekonomiska situation.

Givetvis väcker en sådan vändning, lite mer än ett ett år efter migrationsvändningen hösten 2015, en debatt. Kritiken har också kommit som ett brev på posten. Under söndagskvällen kom den även från partiets egen vänsterflank.

Göteborgs kommunstyrelseordförande Ann-Sofie Hermansson (S) kallar ett tiggeriförbud för ”oanständigt” och skriver på sin blogg att: ”Ett definitivt förbud innebär att man gör det otillåtet eller olagligt för en människa i nöd att be en annan människa om hjälp. Detta är något som jag aldrig kan ställa upp på.

Hermansson ser även en praktisk konsekvens av ett tiggeriförbud: ”Kostnaderna för implementeringen skulle snabbt sticka iväg. Vi skulle behöva lägga betydande resurser på att gripa, flytta, förhöra, dokumentera och lagföra människor som helt fredligt bett andra människor om hjälp. Jag kan inte se något scenario där detta skulle vara i närheten av att kvalificera sig som en vettig budgetprioritering.

Blogginlägget avslutas med: ”Jag kan inte gå med på ett tiggeriförbud och tycker att det är tråkigt att socialdemokratin ännu inte förmått lägga en så dålig idé bakom sig.

I Göteborg är frågan infekterad. Sverigedemokraterna har flera gånger tagit upp frågan i fullmäktige och begärt att den lokala ordningsstadgan ska användas för att avhysa EU-migranter. Kommunalrådet Lars Hansson (SD) har dock hetsat mot de utsatta människorna som tigger genom att hävda att det ”kanske skulle kunna finnas romska terrorceller”. En befängd tankefigur.

Moderaterna propagerar för tiggeriförbud vid särskilda platser, exempelvis Centralstationen.

Jag har tidigare skrivit om frågan på ledarplats, bland annat här då jag konstaterar att: ”Att förbjuda tiggeri innebär inte att man behöver avstå från sociala insatser för att bota orsaken, fattigdomen. Snarare tvärtom: ett eventuellt framtida förbud, som även är ett försvårande för tiggare, måste understödjas och kompenseras av stora systematiska insatser av den enkla anledningen att inga problem löses genom att endast förflytta dem geografiskt eller att enkom ägna sig åt symtommaskering.

I slutändan utmanar och undergräver tiggeriet stödet för den fria rörligheten. Att begränsa den fria rörligheten inom EU är knappast lösningen för att öka välståndet och minska ofriheten för utsatta grupper. Den fria rörligheten är heller knappast orsaken till EU-migranter tigger på svenska gator och torg.

Ann-Sofie Hermanssons besked kommer troligen även väcka till liv den lokala debatten igen, med krav på skärpning och tillämpning av den lokala ordningsstadgan. Men frågor som rör den fria rörligheten inom EU kan inte lämnas till kommuner att lösa. Om ett tiggeriförbud ska till, bör det inte vara relegerat till enskilda kommuner att fatta beslut som påverkar andra EU-länders medborgare. Det gör enkom problemet mer svårlöst. Rumänien och andra länder övertalas knappast att ta ansvar för sina egna medborgare om de möts av ett splittrat Sverige där vissa kommuner tillåter tiggeri, medan andra inte gör det. Sverige måste tala med en samlad röst.