Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mental coach lika självklart som målvaktstränare

Det var på tiden att Karlskrona HK:s ledarstab tog hjälp av en mental coach.
Det borde alla ishockeytränare – och spelare – göra.
Och inte bara i tider av motgångar.

Efter Karlskrona HK:s kross av Örebro kommenterade NHL-legendaren, och Tre Kronors kommande assisterande tränare, Johan Garpenlöv lagets förvandling på Twitter.
”KHK har börjat hitta vägar att vinna matcher. Anledningar: 1. Ny rutinerad målvakt i Honken + Målvaktstränaren M Andreasson. 2. En person som jobbar med ledarskapet från militären. Det är inte mycket som skiljer vinster från förluster”, skrev han.
Anledning nummer två är intressant.
Otto Casselberg började arbeta med KHK häromveckan. Om han är den direkta orsaken till förvandlingen låter jag vara osagt men det är fascinerande att användandet av mentala coacher fortfarande ofta hänger ihop med tid av motgångar inom ishockeyn.
Och om ett lag har en mental coach knuten till sig kommuniceras det ofta med – spelarna kan prata om de känner att de behöver det.
Det förvånar mig att ishockeyn inte har kommit längre här. Att mental träning inte slagit genom som ett verktyg för att optimera prestationen. För det är precis det som det handlar om.
Många tycks tro att det handlar om terapeutiska samtal med spelare i diverse livskriser. Eller för spelare som inte pallar trycket. Eller spelare som tycker det är lite jobbigt, kanske mitt inne i en säsongslång måltorka.
Det är en uppfattning som inte kan vara mer fel.
Alla ledare och spelare i SHL och hockeyallsvenskan klarar sig garanterat utan idrottspsykolog eller mental coach. Men alla skulle också kunna bli ännu lite bättre av det.
Jag älskar psykologin i ishockey.
Den mentala biten är en mycket större del av elitidrotten än vad många tror. Att ta in en expert på det området borde vara en självklarhet.
Precis som Johan Garpenlöv skriver är skillnaden mellan vinster och förluster väldigt liten. Det brukar talas om små marginaler.
För att få de berömda marginalerna på rätt sida måste tränare och spelare jobba med både det fysiska och det mentala. Och det innan förlusterna börjar rada upp sig, ett kval är nära förestående eller annan form av kris.
I framtiden tror jag att ishockeylag använder sig av mentala coacher i lika stor utsträckning som exempelvis målvaktstränare.
Utvecklingen har gått långsammare än vad jag förväntat mig.
I en bransch som ständigt försöker utveckla och optimera utrustning, träningsupplägg och redskap, kost och så vidare – är fokuseringen på den mentala biten anmärkningsvärt låg på sina håll. Samtidigt betyder det att det finns desto mer att vinna på området för dem som ser möjligheterna i det.
Det är inget hokuspokus.
Det är inga hjärnskrynklare.
Det är ett av många verktyg för att bli så bra hockeytränare – eller spelare som möjligt.
Och det vill väl alla som håller på?