Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Daniel Sjöberg

En halvlek räckte för ÖSK

ÖREBRO. Senast jag var på plats i Örebro följde regnet och kylan med hela vägen från Stockholm. Då var det så kallt att jag såg avslutningen av matchen från pressrummet. Ja, det och det faktum att batteriet i min dator höll på att lägga av, var anledningen till att jag klev in. Inga sådana problem den här gången. I stället var det solglasögon på under hela bilfärden och sedan satt jag där och hade det rätt så gött i 90 minuter. Jo, det blev lite kyligare på slutet, men jag var förbered för det. Rock på i andra halvlek och så gjorde det inget att mörkret smög sig på.

Jag var lite mer nyfiken än jag normalt skulle ha varit på den här matchen. I all ärlighet. En fight mellan ÖSK och ÅFF i den sjätte allsvenska omgången pumpar inte direkt igång de journalistiska nerverna, men nu ville jag givetvis veta hur Åtvidaberg skulle hantera den senaste veckans turbulens. De är inte direkt vana att hantera den här sortens situationer.

Tränaren Peter Swärdh valde rutinerade Kristian Bergström centralt nu när Mohammed Abubakari hamnat vid sidan som en följd av klubbens administrativa misstag. Det är ingen ovan plats för honom trots att han på något sätt har patent på den allsvenska vänsterkanten efter alla år. Ändå var det givetvis på papperet ett avbräck. Abubakari har varit stark inledningsvis och högst bidragande till att ÅFF samlat ihop åtta poäng. Nu kan han möjligen komma att bidra till att det i stället blir en mardrömsstart i stället, men det vet vi ju ingenting om nu.

När matchen startade var det tydligt att ÖSK inte ville ge gästerna chansen att smyga igång. Redan efter en halvminut hade Daniel Gustavsson hotat med ett genombrott och snart var man framme igen och störde Henrik Gustavsson. Det kändes som om 1–0 hängde i luften och när det kom efter åtta minuter var det snyggt. Patrik Haginge vann bollen fram till Ahmed Yasin vars inspel möttes perfekt av Kalle Holmberg som hittade krysset med en bredsida.

ÅFF kom inte till rätta med Nordin Gerzic som smög ner mellan motståndarnas mittfält och anfall varifrån han i i lugn och ro kunde styra matchen och på så sätt kunde hemmalaget bara pumpa på. När Bergström försökte kliva upp för att fånga Gerzic blev det en lucka i vilken Mohammed Saeid kunde smyga in och så fortsatte övertaget. Efter en kvart kunde det ha stått 3–0, men ÅFF höll sig kvar i matchen och ÖSK kände sig möjligen lite väl säkra. Kvaliteten sjönk, tempot i passningsspelet gick ner. Dock utan att östgötarna tilläts skapa något av egentligt värde, annat än ett skott tätt över av John Owoeri.

Nordin Gerzic fortsatte samtidigt att skickligt söka de öppna ytorna och när han hittade ut till Haginge, som mer agerade yttermittfältare än ytterback, kom 2–0. På ett högt inlägg nådde nämligen Kalle Holmberg rätt och nickade ned bollen som smet under Henrik Gustavsson och efter en knapp halvtimme var ÅFF fimpade. När Gerzic och Holmberg spelade fram Daniel Gustavsson var det 3–0 och det tycktes som om den enda frågan som fanns kvar att besvara var hur stora siffrorna skulle bli. Det var i alla fall så resonemanget gick på pressläktaren.

Ja, för så får man tänka som journalist. Inte som spelare, men det tycktes ÖSK ha gjort. Direkt i inledningen av den andra halvleken var nämligen John Owoeri helt fri. Visserligen räddade Oscar Jansson, men strax efter fick Owoeri chansen igen på ett fint inlägg från Martin Christensen och så var det 3–1. Skulle det ändå bli spännande? Det fanns ingenting som talade för det. Peter Swärdh genomförde sina byten, men inget hände framåt och snarare var det ÖSK som jagade ett 4–1-mål även om de hetaste chanserna saknades.

Så hittade Kristian Bergström plötsligt ett utrymme för sin vänsterfot och satte upp Owoeri som kontrade och volleysköt 3-2 från nära håll intill närmaste stolpen. Med drygt 25 minuter kvar kom det så nerver in i en match som fullständigt saknat just detta. Läktarna darrade när gästerna närmade sig straffområdet och det kröp hela vägen ner till planen där en försiktig nykomling hamnade längre och längre bak mot ett jagande motstånd som började tro.

Åtvidaberg gick ner på trebackslinje, tryckte fram en tremannakedja och gav allt det man inte gav i första halvlek. I slutändan blev det inte farligare än en frispark som smet förbi alla hela vägen ner till Jansson. ÅFF var en touch från en poäng som hade kunnat få mycket stor betydelse för moralen i laget. Nu föll man på att man i en timme spelade utan hjärta, vilja och mod. Örebro vann välförtjänt och nu skiljer det tre poäng mellan lagen. Vi får väl se om det gör det när disciplinnämnden sagt sitt.

Sjöberg på Twitter