Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hur f-n tippar du egentligen?

Så kom den då. Den 3 mars. Tipstajm. Deadlineday. Magasinmanual. Nej, jag är inte van att tippa på det här sättet. Så här tidigt. Så här ”ogenomtänkt.” Jo, ska jag vara helt ärlig så har jag inte lagt ner fullt lika mycket tid på mitt tips i år som jag brukar. Nu behöver det i slutändan inte spela någon roll. Det kan ju gå rätt uselt ändå och det var länge sedan jag satte en slutsegrare känns det som. Ändå. I åratal har jag tippat genom att presentera ett lag om dagen i en längre text två veckor innan premiären och sedan genom att presentera vinnaren och tvåan i en gemensam och ännu längre text på premiärdagen.

Men i år var det alltså 3 mars som gällde. Vad har hänt sedan dess? Tja, Walid Atta har blivit klar för BK Häcken. May Mahlangu och Malick Mané har presenterats av Blåvitt. Elfsborg hämtade hem Viktor Prodell och i Helsingborg gick Andreas Landgren sönder. Malmö FF ”bråkar” med Pontus Jansson. För att nämna några saker.

Så vad är då det här? Ett enda långt försvarstal? Kanske. Jag vet inte riktigt. På något sätt vill jag väl påpeka att det var mycket som hände efter att tipset lämnades in och som kanske hade fått mig att fundera i annorlunda banor. Å andra sidan var det väl egentligen klart redan innan att Mahlangu skulle landa i Göteborg. Det var kanske ingen jätteskräll att Watta skulle göra detsamma och så vidare och en apa på en klippa hade kunnat räkna ut att det skulle bli tjafs mellan Jansson och MFF.

Nej, det är inga ursäkter. Det är så här det är att tippa. Att försöka sia om framtiden. Styrkan på trupperna är enkel att slå fast. Den är nämligen väldigt jämn. AIK kan förlora borta mot Falkenberg. Faktiskt. Större är inte skillnaden i allsvenskan. Över en säsong kommer givetvis de svartgulas kvalitet vägra betydligt tyngre än nykomlingarnas. Ändå vet vi att det i slutändan kommer att skilja rätt få poäng mellan rätt många platser. Tio poäng till en tredjeplats när man slutar sjua till exempel. Drygt tre segrar. Större är inte marginalerna.

Med allt detta sagt. Här är mitt allsvenska tips för säsongen 2014 och en betydligt kortare kommentar än jag är van vid att ge.

1. Malmö FF

Historiens vingslag kan svalka under den hetaste av dagar. Det är med andra ord svårt att glömma bort att en svensk mästare inte blir svensk mästare en gång till. Inte direkt. Ändå har jag alltså tippat MFF. Jo, för att även med det manfall som drabbat klubben ser jag en stark grupp full av unga spelare som rimligtvis bara bör bli bättre i år. Markus Rosenberg kommer hem för att vara en lagspelare, för att lyfta andra, och han gör det när han fortfarande har flera goda år framför sig. Jag tror på de himmelsblå som en trendbrytare.

2. AIK

Har varit så nära de senaste åren och förr eller senare träffar man givetvis rätt igen. Har en trupp för guldet. Det tyckte jag i och för sig i fjol också när jag tippade dem som vinnare före Malmö FF. Ska jag ändå peka på det som tycks saknas så är det dels en lekkamrat till Celso Borges. Ibrahim Moro – eller heter han Moro Ibrahim? – har inte tagit klivet jag trodde att han skulle ta. Dessutom känns man fortsatt väldigt Goitom-beroende i offensiven och jag undrar om han håller för 30 matcher. Men det kan givetvis bli precis tvärtom. Som det blev när jag tippade i fjol.

3. IF Elfsborg

Jag skulle gärna kalla AIK revanschsuget, men är det några som är det så är det Elfsborg. Fjolåret var inte bara ett sportsligt misslyckande utan på något sätt även ett mänskligt sådant. Man kom inte överens med Jörgen Lennartsson och guldmakaren tvingades kliva åt sidan. Nu finns inget skyddsnät för spelarna. De kan inte skylla på tränaren om det går snett i år också och det tror jag inte heller att de vill. Som Klas Ingesson kämpar kan det knappast tillåtas något annat än att spelarna också ger allt. Men det krävs att de unga spelarna tar ytterligare ett kliv i utvecklingen.

4. IFK Göteborg

Lite ångest finns det trots allt över det här tipset. För det här är plötsligt ett lag som ser ut som en möjlig guldkandidat. En backlinje som utmanar om titeln ”allsvenskans starkaste.” Med May Mahlangus inträde finns plötsligt en helt annan spets på mittfältet även om denne kanske inte kommer vara i toppform under den tidiga våren.  Malick Mane är svårare att sia om, men klart är att Mikael Stahre har fått fler alternativ att dribbla med framåt och det kan inte vara illa. Jag såg en hel del av Blåvitt nere i Spanien och min känsla är att guldmakaren på tränarbänken har något på gång. Frågan är om det blir utdelning redan i år?

5. Helsingborg

Ett lag som kanske hade hamnat något snäpp längre ner om jag tippat ett par veckor senare än jag nu gjorde. Försäsongen har gett en hel del positiva besked, men skadan på Andreas Landgren ställer givetvis till det rejält. Plötsligt ser det ut som om det finns rejäla problem. Att Robin Simovic är skadad och att Imad Khalili är utlånad trubbar offensiven rejält och med tanke på den ekonomiska skräcktrailern som släpptes nyligen känns det som om truppen snarare riskerar att försvagas i sommar än förstärkas. Kvalitet finns det dock gott om och sitter allt på plats lär HIF, precis som i fjol, vara med länge där uppe. Men jag tror inte att de orkar hela vägen.

6. Djurgården

Helsingborg borta. Det kunde ha börjat lättare. Samtidigt väntar Halmstads BK hemma och Mjällby borta i de kommande två omgångarna och varför är då det så viktigt? Jo, därför att det här är ett lag med skröpligt självförtroende. När det flyter på tror jag att årets Djurgården har en startelva som kan slå vilket lag som helst och göra det med ett piggt spel. Samtidigt är de fortsatt känsliga för bakslag efter alla år av just det. Pelle Olsson ska sätta grunden och med en frisk trupp har han alla förutsättningar att bygga en stark sådan.

7. Kalmar FF

Kollegan Kristoffersson har tippat KFF som svenska mästare. Spännande. Och det är precis vad Kalmar känns. Spännande. Snacka om utvecklingspotential i den här gruppen och nu med en tränare som har visat att han verkligen kan ta fram det bästa ur spelare som tidigare kanske har underpresterat. Samtidigt undrar jag om jämnheten verkligen finns där för att nå så pass högt. Jag frågade han som gick för ett par månader sedan och Nanne trodde nog lite mer på KFF än vad jag gör, men också att förväntningarna inte ska vara för höga.

8. BK Häcken

Tala om ångesttips. Förra året var det Helsingborg som kändes undertippat. I år är det BK Häcken. För här har vi ett lag som kan spela fullständigt fantastisk fotboll och som dessutom är fyllt till bredden av talang och kunnande. Min invändning är densamma som i fjol, när så många trodde på guld för laget, att motståndarrespekten gör det svårare för laget att spela den fotboll man vill. Att starka, skickliga lag tar sig an Hisingsgänget med låga, försiktiga försvar. Moestafa El Kabir kommer att göra mål, men det gjorde han i fjol också utan att laget lyfte och gör han det så lämnar han i sommar. Att man spelar hemma borta kommer också kännas.

9. IFK Norrköping

Här finns det utvecklingspotential. Janne Andersson vet hur man jobbar med unga spelare. Han har gjort det förr, som i Halmstad, och han vet vad som krävs. Känslan är dock att lite väl mycket kvalitet försvunnit på lite väl kort tid. Sedan i somras har man tappat två toppanfallare och nu har högerkantskungen också försvunnit. Andreas Johansson får dra ett tungt lass. Kan Alexander Fransson kliva fram i år och bli spelaren förra våren lovade att han ska bli? Håller Emir Kujovics kropp ihop? Kan Christoffer Nyman se till att magen inte stressar sönder? Många frågor finns det.

10. Åtvidabergs FF

ÅFF fortsätter att vara skickliga på försäsongsmarknaden. Resurserna är små, men man tycks hitta guldkorn här och där. Det ska bli spännande att se om Victor Sköld kan förvandla 20 superettanmål till åtminstone runt 10 allsvenska mål. I sådana fall har man gjort ett nytt fynd. Skadorna i backlinjen under försäsongen har säkerligen stört en del, men ÅFF känns etablerade nu och jag har svårt att se laget dras ner i någon bottenstrid. Något stort lyft lär det inte heller bli, men att vara ett stabilt allsvenskt lag borde räcka för det här gänget.

11. Örebro SK

Apropå stabilt. Det är precis så den här nykomlingen känns. Etablerad nästan. Inte bara för att det finns färsk allsvensk vana i föreningen utan också för att man har värvat så klokt de senaste åren. Först genom att plocka Per-Ola Ljung när denne blev ledig. Tränaren har satt sin prägel på laget och grundtryggheten finns där. Sedan genom att värva smart. Oscar Jansson var en sådan. Jag tror att Robert Åhman Persson kan bli en sådan. Försäsongsresultaten skvallrar om att ÖSK är redo för allsvenskan.

12. Mjällby AIF

De senaste säsongerna har jag misstrott Mjällby å det grövsta. Jag vidhåller att klubben har gjort det oerhört bra som har hängt kvar och mer än så till och med. Turbulensen har varit omskakande, ekonomin svag och skador drabbande. I fjol undrade vi vem som skulle göra målen. Fram klev Kristian Haynes och sköt Mjällby till en placering med toppkänning innan verkligheten kom ikapp och laget sjönk. Nu ska man nog kunna vara lite mer stabilt. Troligen tänker man sig en högre placering i år, men konkurrensen är hård och nedre halvan är nog vikt för Listerlandslaget.

13. Brommapojkarna

Mest imponerande med sättet som BP grejade sitt allsvenska kontrakt i fjol är det faktum att man höll fast vid sin spelmodell. De flesta lag som vill ”spela fotboll” och som tar klivet upp brukar överge sina planer efter några tunga snytingar. Visst modererade BP sig något, men man gav aldrig avkall på grunden och det stärker laget även i år. Flera unga spelare som lär ta kliv och Dardan Rexhepis inträde ger offensiven en ny dimension. Hade Andreas Eriksson varit frisk hade jag varit redo att lyfta laget ytterligare något, men inte som det ser ut nu. Nytt kontrakt duger väl ändå?

14. Halmstads BK

Det känns inte som om det har hänt någonting med laget som i fjol kavlade sig kvar i allsvenskan. Ett par spelare har lämnat, ett par spelare in och dätts itt. Men förlusten av Andreas Landgren kommer att kännas och jag ser inte att det finns någon naturlig ersättare där. HBK kommer att jobba stenhårt i år också och vara jobbiga att möta, men de kommer själva få slita för sina poäng. I sommar riskerar man dessutom att förlora Mikael Boman och tvingar fram frågan som varit Mjällby-kopplad i ett par år: Vem ska då göra målen?

15. Gefle IF

Jag kan inte minnas när jag tippade Gefle på nedflyttningsplats senast. Det fanns en tid då det var givet, men det är många år sedan nu. Jag lärde mig att Pelle Olsson alltid levererade, men jag undrar om ens han hade kunnat trolla med det här laget? Roger Sandberg kunde ju ha fått en enklare uppgift när han för första gången på allvar kliver fram som huvudansvarig på elitnivå. Gästspelet i Hammarby höll på att sluta illa och det är risk att det här gör det också. Gefle har tappat så mycket kraft. Jakob Orlov, Mikael Dahlberg, Alexander Faltsetas och så vidare. Nu krävs det att Johan Oremo blir den han en gång var, att Jonas Lantto gör detsamma och att Simon Lundevall tar nästa stora steg. Då kanske Gefle kan lura oss igen och så börjar vi en ny Olsson-era, med Sandberg vid rodret den här gången.

16. Falkenbergs FF

I årets allsvenska magasin har jag tippat superettan. Lättare uppgift kunde man ju ha haft. Falkenberg skulle slåss för sin överlevnad i näst högsta serien förra säsongen. Nu startar man den här i allsvenskan. Herregud vilken resa och det har nog gått för fort. Här finns inte en allsvensk organisation på plats, här finns inte ett allsvenskt lag på plats och skulle Henrik Larsson lyckas med detta så lär han bli geniförklarad. Å andra sidan gjorde Özcan Melkemichel något liknande 2012 med sitt Syrianska så det går ju, men som ni förstår skulle jag bli rejält överraskad om Stefan Rodevåg och kompani trollar fram tillräckligt många poäng för att hänga kvar.

***

Där har ni det. Nu är det bara att gå till attack:

Mejl: daniel.sjoberg@expressen.se

Sjöberg på Twitter