Fem år är en bra tidsrymd.
Fina gamla rockorkestern Imperiet höll ihop i fem år. Jag älskar Imperiet och blir fortfarande lite nervös när jag ser basisten Christian Falk patrullera gatorna i Hornstull där jag bor.
En hjälte är en hjälte för alltid. Både i musik och i fotboll.
Men allt förändras. Ingenting står still. Allting är i rörelse.
Nu har det blivit dags att avsluta ett kapitel och börja skriva ett annat. Eller två egentligen! Det är det som är extra spännande med det här projektet.
Den här bloggen, på den här platsen, har hittat sin grotta nu. Det är dags att låta den somna in. Detta blir sista inlägget på denna plats.
Men!
Expressen har spännande planer för framtiden så missa inte att hålla ögon och öron öppna. Dessutom fortsätter jag så klart att skriva i SPORT-Exoressen och i huvudtidningen varje onsdag.
Från och med söndag kommer jag blogga om italiensk fotboll hos fotbollskanalen och TV4. Bloggen kommer heta Marcus Birros Club Calcio-blogg!
Jag är mycket glad över denna nystart. Det känns spännande att få samordna mycket av det som har med italiensk fotboll på ett ställe.
Jag började skriva om italiensk fotboll i januari 2007 för Svenska Fans.
Hösten 2008 började jag skriva för Expressen och då även blogga. Det senaste året, sedan EM 2012 egentligen, har den tappat lite styrfart. Av olika anledningar. Därför känns det rätt att låta den få somna in nu. För att återuppstå på söndag den 1 september på fotbollskanalen.se.
Jag är en skrivande människa. Världen hotar mig från alla håll så länge som jag inte får skriva. Att få skriva om italiensk fotboll, som varit och är en sådan stor del av mitt liv, är en ynnest och en glädje jag inte tar lätt på. Jag vill hela tiden bli bättre. Jag vill hela tiden ge av mig själv, av det jag brinner för. Jag vill utvecklas, själv aldrig stå still, överträffa mig själv, vara omsorgsfull i förberedelse och detaljer.
Många andra kan mycket mer om sporten fotboll, om löpvägar, taktik och spelsystem. Men jag kan en del om hjärtats språk. Jag kan en del om den passionerade övertygelse som bor i varje supporters hjärta.
Jag är också glad att det finns plats för glada amatörer. För det är vad jag är. Jag är inte och kommer aldrig bli en journalist. Jag är glad för det. Det funkar ändå. Vad än missunnsamma ”kollegor” från andra tidningar häver ur sig i tid och otid.
Nu vill jag få passionen att blomma igen.
Jag hoppas kunna göra allt det i den nya bloggen och också i det nya projektet Expressen planerar.
Livet är en resa. Så detta är inget avsked utan bara en chans att hänga med till ett nytt ställe för att läsa det jag skriver om italiensk fotboll.
Dessutom råder jag er varmast att också förbli kvar här, hos oss på Expressen, för det kommer hända mycket spännande här.
Tack för de här åren på denna plats.
Vill ni läsa mina texter om italiensk fotboll i bloggform är det alltså fotbollskanalen som gäller.
Vi ses där.
Och här.