Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Miccoli i maffiaskandalen.

En stor skandal vevas just nu upp i Italien. Denna gång handlar det inte om köpta domare eller uppgjorda matcher utan om Palermos lagkapten och fanbärare Fabrizio Miccoli och på många sätt är denna skandal våldsammare och hemskare än de tidigare.

Italien är ett starkt land med en svag stat. Den svarta ekonomin är monumental. Politikerna är hårt ansatta av folkligt missnöje å ena sidan, och korruptionens förföriska lockelser på den andra sidan. De lokala regionerna är starka i Italien. De inre slitningarna, trycket inom landet, är vibrerande. Som en sorts kompensation för en svag, icke-omändertagande stat har Italien under lång tid plågats av cancern som är döpt till maffian. Den har lite olika namn beroende på var i landet den finns, men den är byggd på ungefär samma sätt. Det handlar om lojalitet, hot, våld och pengar. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

En man som mer än någon annan kommit att representera kampen mot denna frukansvärda cancer av våld och peverterad lojalitet heter Giovanni Falcone. Han mördades av maffian på väg från Palermos flygplats och in till staden.
Falcone visste om farorna. Han bytte sovplats varje natt och i flera intervjuer vittnade han om att han var medveten om att han en dag antagligen skulle mördas av maffian. Han ansåg att det trots riskerna var hans medborgerliga plikt att fortsätta kampen.
Han var dessutom lyckosam i sin kamp. Han drog igång vad som kom att kallas “Maxirättegången” i vilken 474 maffiamedlemmar åtalades och 360 av dem fälldes. Till sin hjälp i detta omänskliga arbete hade han en avhoppad maffiamedlem, Tommaso Bucetta, som blev den förste informatören på Sicilien.
Bucetta talade enbart med Falcone eftersom han ansåg att denne visat honom respekt.

Maffian var tvungen att minera och spränga flera hundra meter motorväg för att mörda Falcone. Han är fortfarande och alltjämnt en stor civil hjälte i Italien och inte minst på det svårt maffiasargade Sicilien.

I sin jakt på maffian har polisen telefonavlyssnat en viss Mauo Lauricella. Dennes far är en känd maffiaboss. Bland dessa telefonsamtal återfinns Palermos lagkapten Fabrizio Miccoli. Han talar med Lauricella om bland annat Giovanni Falcone och Miccoli kallar domaren för avskum och skithög.
Symolvärdet i detta är starkt. Miccoli har under rätt lång tid blivit beskylld för sina nära band med maffian i Palermo. Att som lagkapten för stadens stolthet, US Palermo, smutskasta en av nationens okrönta helgon, är långt ifrån naivt eller dåraktigt. Miccoli är inte politisk naiv. Han har Che Guevara tatuerad på ena benet och det talades ofta om att hans tydliga vänstersympatier var en av anledningarna till att före detta förbundskaptenen Marcello Lippi inte tog ut honom till VM 2006. Men Miccoli har spelat tio landskamper för Italien och på dem gjort två mål.

Till saken hör också att Miccoli spelat välgörenhetsmatcher mot maffian och för just Giovanni Falcone.

Anklagelserna slutar inte där. Det sägs också att Miccoli anlitat just Mauro Lauricella, känd för sin våldsamhet, för att driva in pengar från en discoteksägare.

Stora delar av Italien rasar. En Facebook-sida som sattes upp fick snabbt närmare en miljon följare, politiker fördömer, Palermos president Zamparini säger sig vara mycket besviken och menar att Miccoli inte är värd att spela fotboll på Sicilien, och Palermos fans fördömer Miccoli så hårt att hela hans gärning och karriär inom klubben nu hotas att totalt raseras. Miccolis egen hemsida var under söndagen helt blockerad och det är nog bra för Miccoli att hans karriär med största sannolikhet tog slut i våras.

Det är minst sagt beklagligt att en man som i mångt och mycket kommit att representera den folkliga, fria, glädjefyllda delen av denna svårt sargade ö, som medvetet via fotbollsplanen gjort sig till talesperson för en hel stad, valt att umgås med människor som tjänar sin rikedom genom hot, våld, utpressning och vars sjuka inte bara satt sig i ön han bor på, utan faktiskt, som författaren Roberto Saviano visat i sin bok Gomorra, hotar hela nationen Italien.
När han sedan smutskastar den man som kommit att representera motståndet mot maffian har han gjort sig förtjänt av den hårda kritiken som nu riktas mot honom.
De senaste åren har Italien sett ett nytt, folkligt och helhjärtat motstånd mot maffian. Det är nytt och extremt lovande. Det är nu denna folkliga ilska som drabbar Fabrizio Miccoli.

Hans tid på Sicilien är nog över nu. Fortfarande kan hans mäktiga vänner hjälpa honom ut och bort.
Men väljer han flyget kommer han behöva köra sin bil på samma väg som Falcone mördades på, och han kommer checka in på flygplatsen som numera är döpt efter Giovanni Falcone.
Så ser den feges flykt ut.