Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Lägesrapport från en dalgång.

Det tog 18 sekunder för Italien att göra 1-0 mot Haiti i tisdags. Sedan tog det resten av matchen att få 2-2. Prandelli skyller inte på någon och kärleksrelationen mellan Italien och träningsmatcher fortsätter att vara en smula ansträngd.

Gli Azzurri är i Brasilien för Confederation Cup och det är nog bra att den drar igång snart för den här abstinensen tar sig allt mer groteska uttryck. Jag vaknar och rabblar spelscheman. Jag sitter apatisk vid ett fönster i klädd fotbollströja.

Jag fyller 41 på lördag och jag trodde en gång för länge sedan att fotbollen skulle värkas ur kroppen som en feber men nu har jag insett att sjukdomen är kronisk.

En liten notis i DN vittnar om en supporter som anmält polisen för våld i samband med Djurgårdens match mot IFK Göteborg. När supportrar bråkar eller kastar frukt över räcket blir det löpsedlar, katastrofrubriker och helsidor. När polisen gör fel och misshandlar oskyldiga blir det en liten, liten remsa längst bak.
Beklagligt på alla sätt.

Längtar svårt till Italien just nu. I slutet av juli flyger vi dit för några veckors…semester. Lär det inte bli. Jag har två böcker att skriva klart, så jag hoppas hitta en välsignat skuggig plats där jag kan sätta min dator.

Under tiden ska jag följa Confederation Cup och EM för damer.

Rent allmänt går livet på sparlåga. Inga toppar, inga särskilt djupa dalar, mest en stilla vandring mellan två berg som det känns, i relativt perfekt tempererad terräng. Livet är sådana här dagar också. Och livet går så rasande fort. Det är i år 22 år sedan jag tog studenten och de ungdomar som själva firade sin student i veckan var inte ens födda då. Jag vet att ni som är unga, just genom er ungdom, är immuna mot sådana här texter, men om ni visste hur rasande, isande, skrikande fort livet går. Jag lovar er att det var en kvart sedan jag själv stod där och svajade i min kostym med champagnen bubblade som berusande guld i kroppen.
Allt går så rasande fort. Njut medan ni kan. Och fortsätt sedan att njuta.
Livet går fort, men det kan kännas långsamt medan det pågår.

I dag ska jag till Norrköping och ge en intervju. Har inte varit tillbaka där på bra länge, blir kul att komma hem igen för några timmar.