Marcus Birro

Hjältar.

Sista matchen på Råsunda i kväll. Eftersom jag är född och uppväxt i Göteborg, och nyinflyttad till Stockholm, har jag ingen egentligen relation till Råsunda. För mig har arenan legat på månen och bara visats då och då på teve när Sverige spelat iskalla kvalmatcher mot (nästan alltid) Ungern eller San Marino.
Idag kommer Brasilien, som en blinkning åt 1958, och det är självklart nostalgi av finaste märke.

Blev lite sorgsen av att se Agne Simonsson sitta i rullstol på bild i tidningen idag. Blev sorgsen över att bli påmind om hur skrämmande usla vi är på att ta hand om våra hjältar i det här landet. Dagens unga kan mer om halvdana spelare i Blackburn än de kan om våra egna stora svenska idrottshjältar.

Kanske får man ändå vara glad över att Simonsson lever. Tiden går. Med en skoningslös bödels brist på empati så går tiden.