Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Fotbollens smörgåsbord, ren kärlek.

En stökig vecka på flera sätt. Hösten tassar fram på somriga tår. Älskar den här tiden, brytpunkten mellan årstiderna. Min farsa, som är från Italien, älskar detta med Sverige, att årstiderna har riktiga konturer, har namn och kräver sin rätt. Jag håller med. Förutom mellan november och april. Då skiter jag i deras konturer. Då vill jag bara flytta, lämna mörkret och kylan.
Men nu är det augusti. Ligorna drar igång och det är fortfarande läge för svettiga sandaler och en varsam stund i solen.

I dag ska jag se Malaga som såg ut att kunna hota de två stora spanska björnarna förra säsongen I år ser det…annorlunda ut. I morgon ska jag se och skriva om PSG. Blir kul. PSG går ju runt med nästan enbart spelare från serie A. Det är tydligen den stängda politikens språk nere i Paris. Inget språk alls med andra ord.

De stänger sina träningar och stänger sina spelare. Den där ängsligheten känns väldigt fransk och tyvärr väldigt trist.
Säga vad man vill om Berlusconi och Milan, men kontakten med media skötte Milan med graciös finess.

Italiens fina EM är verkligen en rätt nödvändig framgång inför den här säsongen. Många spelare har slutat eller flyttat. Få riktigt stora har kommit. Så ser det ut. Det är ingenting att hymla med. Samtidigt känns det tryggt och stabilt. Italien har förtjänster som inget annat land i världen har. Det finns en själ som kanske inte är större än i andra länder men det är en själ som har kärleksröda nerver rakt ner i landets kropp. Det är en sak som är unikt med Italien. Den magin kan ingen rik arab i världen förstöra. Dessutom är kärleken intakt. Min kärlek till Italien och serie A liknar den kärlek jag har till min fru, mina barn, till Roma och ÖIS. Jag älskar inte Roma mindre för att Juventus storsatsar och vinner ligan. Det påverkar inte min kärlek alls. Samma sak nu. Jag älskar serie A, även om Tevez spelar i City och Thiago Silva går till PSG.  Jag älskar min fru även om Natalie Portman är snygg.

Det är klart att det är trist att många lag dundrat in i Italien som ett gäng tjuvar och snott med sig rätt mycket bra. Men de största förlusterna avtackades redan i maj när Milans gyllene era avslutade med tårar och tacksamhet.

Mycket är också spännande. Runt Juventus och tränare Conte händer det saker hela tiden. Roma har fått tillbaka den kedjerökande bohemen Zeman och både Torino och Sampdoria, två klassiska lag, har gått upp. Det blir fina derbyn mellan Juve-Torino och Samporia-Genoa.

Många har frågat så jag skriver helt kort att Club Calcio startar nästa söndag, den 16 augusti klockan 20, i Tv 4 Sport Extra.

Annars har veckan gått åt att prata om en ny bok som kommer nästa fredag . Memoarer mitt i livet. Släng alla kartor heter den.

Ska man skriva memoarer måste man vara ärlig. Man måste framförallt vara skoningslös mot sig själv. Av en enda anledning. Nämligen för att berätta hur villkoren för upprättelse ser ut. Villkoren för ett värdigt liv är en fullständig och ärlig granskning av hjärtats skuggsida.
När man ger ut en bok har man släppt kontrollen. Men man vill inte släppa kontrollen. Så man blir som en ängslig pappa som står vid vägen med sin dotter i handen och det kommer ingen bil men man vågar inte ens leda henne över vägen hand i hand. Helst vill man ta henne i sin famn och krama henne för resten av livet. Nåväl. Kanske är det som chef Eriksson konstaterade under planeringsmötet i går:
Sluta med allt det där andra, skriv BARA om fotboll, Birro…

Så blir det inte. Men mycket fotboll blir det. Jag må vara en rätt dyster och svårmodig typ av naturen men när jag skriver om fotboll lever jag som få andra i den här världen.

I dag är det spanska ligan som gäller. I morgon mer spanskt och så PSG. Om en vecka smeker serie A igång igen. Och på måndag hasar jag ner de elva stegen ner för att se IFK Göteborg möta Långholmen…
Fotbollens smörgåsbord. Ren kärlek.