Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Blixtblogg: Henrik Larsson har redan vunnit.

Träffade Henrik Larsson några gånger i somras. Han jobbade på Tv 4 under EM.

Han var blyg, sympatisk och hade en aura av stjärna runt sig. Man klampade liksom inte bara rakt in i hans sfär.

Vi föll inte in i våra omloppsbanor direkt, men det var stort för mig att få trycka hans hand.

Han var betydligt mindre nervös över att träffa mig, om man så säger…

Att Larsson var helt saligt stor i Celtic vet vi alla. Att han fortfarande ÄR stor där hedrar Celtic. Jag älskar klubbar som är stolta över sin historia, som värnar sina gamla hjältar, som aldrig förnekar sitt arv.

Det hedrar så klart också, Larsson själv.

På något sätt känns Larsson mer som en Celtic-spelare än som en HIF-spelare. Han stod i sin fulla prakt i Skottland. Så nu när CL-kvalet ska lottas så är det just Larssons två älsklingar som möts. Hur stor del av hans hjärta är rödblått och hur stor del är grönvitt? Bara Larsson vet.

Givetvis kommer Larssons tudelade ande sväva över det här mötet. Det ger matcherna ännu lite tyngd. Det här var verkligen det bästa som kunde hända. Vilket coolt möte det blir.

Rent fotbollsmässigt tror jag Celtic passar HIF rätt bra. Den stora skillnaden är kanske inte tekniken den här gången, utan tempot och fysiken. Skottarna är starka under hela matchen plus tillägg och det krävs en storstilad insats av elva plus tre inhoppare i båda matcherna för att HIF ska ha en chans.
Jag minns när HIF slog ut Inter för drygt tio år sedan. Sedan dess är svensk klubblagsfotboll en öken. Jag satt på (mycket fina) Borås Arena för något år sedan och såg Napoli dansa bort Elfsborg i kvalet och jag vet vad som krävs för ett svenskt lag att pressa sig in i fotbollens finrum. Det är svårt. Men det som är svårt måste man älska. Utmaningen är en välsignelse, aldrig ett hot, aldrig något enbart jobbigt. Man måste älska det omöjliga för att kunna uppnå det.

Jag hade gärna varit en droppe blod i Larssons hjärta för att verkligen, verkligen få veta vilket lag han håller på i det här dubbelmötet.
Hur det än går, vinner hans lag.