Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Söndag.

Första halvlek Inter-Juventus var verkligen strålande.

– Som brittisk fotboll, sade Salvatore från Jursla…

När den är som bäst, lade jag till.

Igår strosade vi fram längs Södra Mälarstrand, jag och familjen. Det är en vacker promenad. Vi mötte upp Salvatore och Inger i Gamla Stan och förlorade oss i fotbollssnack och turistfällor. Den italienska maten var trestjärnig, inte mer.

Väl hemma igen travade jag runt lägenheten. När matchen började hade jag bitit ner nagelbandet på ena pekfingret så att det börjat blöda.

Milan vann. Jag skriver om den matchen här: http://fotboll.expressen.se/nyheter/1.2607207/han-har-borjat-anvanda-huvudet-den-gode-zlatan

 

Idag har vi varit på lägenhetsvisningar. Det känns som att kasta sig ut från hög höjd. Det kan gå hur som helst. Vi har inget att sälja men hoppas vårt lånelöfte ändå kan bära oss en bit.

Stockholm är vackert men hutlöst dyrt. Men hur ska man kunna byta ut det här livet mot något annat? När jag tar min löprunda på Långholmen kan jag inte ens föreställa mig att bo någon annanstans. I alla fall inte i Sverige.

Om ni vill sälja till en medelmåttigt rik poet, hör av er.

Lite halvdäst på stormatcher sjönk jag ner framför teven och solen i Toscana. Pang! Siena krossar Chievo med 4-1 och bjuder på storslagen underhållning.

Nu sitter jag på Tv 4 Sport och förbereder Club Calcio. Vi drar igång klockan 20.

Det är nästan en månad sedan jag fick sparken från Kvällsöppet. Då kändes det som en dörr stängdes igen framför mig. Nu ser jag att flera dörrar öppnas.

Jag har tidigare inte skrivit eller sagt något om de här veckorna. Men jag tror det var näst det som hände, för alla.

Under den här tiden har jag ibland tänkt hur det skulle kännas att träffa cheferna som kickade mig. Jag har målat upp bilder i stil med Totti med fingret framför näsan, eller den kaxigt nonchalanta vinkningen runt örat som Materazzi gjorde efter sitt straffmål i finalen 2006.

Idag, nyss, mötte jag en av de cheferna som gav mig sparken.

Vi log och sade hej.

Så kan det gå.