Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Så här ser matematiken ut, Zlatan!

Fredagen förflöt hastigt med möten länkade som en grå kedja, en kätting av grått som satte såväl hjärtat som Västerbron i varsam gungning.

Spännande grejer på gång.

I morse började Mimmi, vår yngsta dotter, sjunga sånger klockan 0630. Det är mörkt då. Sista dygnet med sommartid så jag kliver upp och brygger kaffe så starkt att man måste skära i det med kniv och när jag vaknat och den vackra höstsolen masat sig upp över Bergsunds Strand snurrar jag på mig löpskorna och springer ett långt varv runt Långholmen.

Vattnet är stilla som en spegel. En och annan som också springer. Hundägare med sina hundar, löven som en prasslande eld under fötterna, luften hög och klar, och så den där azurblå  himlen, de fina 9 plusgraderna, den sköna känslan när man löper igenom den första jobbiga vallen (jag är otränad så den där första vallen kommer tidigt) och så den där halvtimman utan en enda tanke på det förflutna eller framtiden, bara en sekund i taget, som förr i ruset, en sekund i taget, en backe till, femtio meter till, svälj blodsmaken…

Stockholm skimrar som ett vykort och det är så vackert att man blir rörd i hjärtat.

Hemma blir det frukost och dusch. Nu tickar hjärtat ner mot fina matchen Roma-Milan.

Det känns som de spelar jämnt. Milan spelar sin tredje match  på en vecka, lördag, onsdag och så lördag igen. Dessutom väntar CL i veckan som kommer. Eftersom jag håller på Roma hoppas jag att reaktionen kommer i kväll, och att första halvlek mot Lecce förra söndagen (Milan låg under med 0-3 innan de vände) inte var det enda bevsiet på att det är många matcher just nu.

Jag fick en del (välskriven och begåvad) kritik av flera läsare efter min krönika om Milan-Parma. Många höll inte med om att Zlatan inte var särskilt bra. Jag förstår invändningen. Men Zlatan är nu 30 år. Vi vet alla vad han presterat. Vi vet alla vad han kan. Det intresserar mig inte så mycket längre, att Zlatan stänker ett mål mot Parma.

Det har gjort i snart tio år. Nu är det dags att börja stänka i semifinal i Champions League. Nu är det dags att börja spela fram Cassano till stora titlar. Det räcker inte längre att dominera mot lag som Parma, Siena och Cagliari. Jag har all respekt i världen för alla de där lagen. Parma är inget dåligt lag, Giovinco är landslagsman, men det är inte där och då som Zlatan ska briljera.

Zlatan lät för en tid sedan påskina att han möjligen inte är lika hungrig på fotboll som förr. För mig är det tvärtom. Jag blir bara hungrigare och hungrigare. Däremot ställer jag numera väldigt höga krav på Zlatan. Han får betalt som en världsstjärna, han uppträder som en världsstjärna och han bör därför alltid, i de svåraste matcherna, också leverera som en världsstjärna.

Annars är han ingen världsstjärna.

Det är min matematik, Zlatan.