Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

High & Dry.

Det är en låt med Radiohead.

Lämna mig inte hög och torr… Typ…

Göteborg kryllar av tanter med böcker. Älskar tanter. Älskar Göteborg och älskar böcker. Alltså har det varit fina dagar.

Nu sitter jag på ett fullbokat tåg på väg hem till Stockholm igen.

Märklig mening det där. Under 2011 har vi bott i Norrköping, Rom, Norrköping igen, Stockholm och nu senast en kort tid i Venedig.

Var är hemma?

I Norrköping har vi våra grejer, vår älskade soffa, våra tavlor, böcker, priser och annat. I Stockholm bor vi i andra hand, lägenheten är fantastisk men den är inte vår, vi håller på att bo in den.

I torsdags såg jag Roma kryssa hemma mot Siena. Det såg eländigt ut. Enrique berättar i dag att han är lugn, att han är en bra tränare (ja, han säger det själv) och att han tror att laget kommer vinna i morgon mot Parma.

Det här är bara början på Romas kris. Jag tror inte på Enriques lagbygge alls.

Claudio Ranieri har en befriande kaxighet. Han bär Inter-kostymen som om han aldrig burit någon annan klubbs kostym i hela sitt liv. Han får chans på chans,  det ena storlaget efter det andra, hela tiden nya chanser till en man och tränare som faktiskt aldrig vunnit någonting.

Som man har jag mycket stor respekt för honom. Som tränare har jag något mindre respekt för honom. Som kommentator i teve var han däremot helt briljant. Under rådande omständigheter är han hur som helst helt rätt man för Inter.

Milan har en hel startelva (av anfallare) borta på grund av skador. Inför säsongen talades det om att Cassano kanske skulle behöva söka sig till en annan klubb för att få speltid, men nu får han chansen match efter match på grund av alla skador.

Problemet är att han inte verkar ta chansen. Han har inte varit särskilt bra, med undantag för första halvleken mot Lazio i premiären, för övrigt en av de bästa halvlekar jag sett på länge.

Hemstadens melankoli verkar ha släppt sitt grepp över mig. Jag kände inte mycket när jag promenerade på mina gamla gator. Kanske är jag på väg upp ur en av de där svårmodiga och melankoliska backarna.

Älskar verkligen hösten. Sverige är som vackrast så här års. Löven, den sneda, branta solen, regnet på morgonen, det fortfarande ljumma mörkret tidigt på kvällarna.