Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Jag står handfallen för idiotin.

Barcelona tog rymdskeppet till Neapel och landade på San Paolo med en överkörning som kommer lämna däckavtryck i gräsmattan i ett halvår.

0-5.

Snacka bort det om ni kan?

För övrigt står det nu klart att Milans omtalade Mr X är Alberto Aquilani. Han lär bli klar för Milan i dagarna och spelar antagligen redan på lördag, när Milan startar upp serien genom att möta Cagliari borta.

Italiensk fotboll är nere i källaren. Som alla fina gamla rockband var det i källaren man började. Under en period på nittiotalet spelade man fotboll i de allra finaste salongerna.

Pengar pumpades in och ballongen steg som en uppsvälld gammal gris på helium.

I går hade Expressen en redogörande artikel om vilka spelare som tjänar mest pengar.  Samuel Etoó blir den bäst betalde men priset HAN betalar för det är att han tvingas flytta till den ryska tundran.

Är det värt det?

Jag vet inte. Jag står helt handfallen över idiotin. Hur kan en redan snorrik människa vilja tjäna så mycket smutsiga oljemiljoner att han lämnar Milano för att bli en apa i bur i en liga där nyrika oljemänniskor utan vett, sans eller fotbollskärlek pumpar in sina flottiga stålar?

Etoó kommer tjäna 3, 5 miljoner kronor i veckan. Men då öppnar han inte fönstret mot Milano när han vaknar, utan är nu en köpt legosoldat i kriget, förlåt laget, som går under det ruskiga namnet FK Anzhi Makhachkala…

Vilken mardröm. Inte ens tio miljarder om dagen skulle få mig att flytta dit om jag dessutom var tvungen att lämna Italien för att hamna där…

Det är obegripligt.

Ingen av alla de spelare som radades upp i artikeln var italienare. Bara Zlatan Ibrahimovic var med från serie A.

En sådan befrielse. Är pengar den enda måttstock vi har?

Jag är glad över den sans och balans som numera finns i Italien. Fotboll handlar om allting som inte går att köpa för pengar. Tillhörighet och stolthet.

Jag är glad att italiensk fotboll fortfarande har sina skavanker, sina gråtfärdiga arenor, och sina skönhetsfläckar.

De påminner mig om varför jag en gång för livet och för alltid förälskade mig i landet och fotbollen som spelas där.