Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Inter och fallfrukten.

Mmmi vaknar tidigare och tidigare.

Imorse satt jag i soffan kvart över sex.

Vid lunch känns det som hela dagen gått. Då har man hunnit jobba lite, dricka tusen liter kaffe, städa, mejla, jobba lite till, tränat på gym, duschat, bastat, ätit frukost, bli hungrig igen.

Inter verkar ha ordnat tränare inför nästa år. Serbiske Svennis-bekantingen Sinisa  Mihajilovic är mannen som kommer guida Inter nästa säsong.

Kanske inte trots allt.

Cirkusen är total.

Fler namn kommer till, en del försvinner och dyker upp igen.

Moratti ville ha Portos Villas Boas men han gick till Chelsea. Sedan ville man ha Capello men han ville/kunde inte komma.

Kidnappad av England, hävdar en del.

Mihajilovic är alltså tredjevalet.

Det är inte särskilt hedrande för en klubb som Inter att tvingas välja sitt tredjeval som tränare.

Alla namn efter Capello och Boas känns som gammal frukt.

Alla känns som en ljummen mellanhand i pausen mellan då och nu. 

Det är ingen gott betyg åt en klubb att tvingas plocka fallfrukt till tränarbänken.

För att lyckas som tränare behöver man ha ett förtroende som sträcker sig bortom allt tillfälligt.