Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En supporters försvarstal.

Jag älskar människor som helhjärtat engagerar sig för det de tror på.

Det behöver inte ens överensstämma med det jag tror på, ofta är det tvärtom, utan det är viljan, kraften, elden, drivet, förmågan, fantasin, lusten och solidariteten jag uppskattar.

Jag är en stolt supporter. Det spelar egentligen mindre roll till vilka lag. Ni vet vilka de är vid det här laget.

Det viktiga här är dock inte vilken klubb jag älskar, utan ATT jag älskar.

Jag är en supporter. Jag är en nykter, städad supporter som aldrig slagits för mitt lag. Däremot har jag vid några tillfällen fått rejält med stryk. Av blåvita fans. Jag skulle dock aldrig komma på tanken att ensidigt och frustande hata alla som älskar Blåvitt.

Det är inte helt enkelt att förhålla sig en aning iskall när drevet går. Jag är en fördomsfull latmask precís som vem som helst. Men jag anstränger mig för att se lite bakom de svartaste rubrikerna, särskilt när det gäller hetsen mot fansen.

Det finns på vissa håll inom etablissemanget en längtan att förenkla problematiken. Man låter en handfull packade ungdomar i Södertälje styra dagordningen. Man låter en inspringande artonåringen skriva nya regler för hela fotbolls-Sverige. Man får de allsvenska lagen att skriva under en appell om att lagen inte vill ha bråkstakarna där.

Men nio av tio supportrar är inga bråkstakar. Fotbollen är inte död. Den är inte heller på väg att dö. Och den sjukdom som svensk fotboll eventuell lider av har ingenting med fansen att göra.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Svenska fans är ofta mycket bättre än svensk fotboll. Vissa allsvenska matcher har tifon som håller mycket god europeisk klass.

I Italien är supportrarna en maktfaktor. Efter varje stor match där tusentals engagerat sig i veckor för att ordna ett snyggt tifo skriver tidningarna om det dagen efter.

 Bilder, kommentarer, tävlingar mellan lagens olika fans. När fansen bråkar skriver man om det också. I år har det dock varit välsignat lugnt på italienska matcher. Något man ägnar stor uppmärksamhet åt i tidningarna.

I Sverige skriver ingen om fansen när de sköter sig, bara de få gånger när det går snett. Ibland är det som det finns en längtan efter sönderfall hos etablissemanget.

Jag är en del av etablissemanget jag också. Men jag är först och främst supporter.

 Jag må vara en självupptagen poetjävel utan journalistisk utbildning, men jag älskar det jag gör och jag vet varifrån jag kommer.

Här kan man läsa mer, och man behöver inte hålla med om allt. Men det är bra med en annan bild ibland: www.positivlaktarkultur.se