Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är inte fansen som dödar fotbollen, det är förbundet.

Viktiga frågor denna vår. Är fotbollen rutten? Och om den är rutten, hur skär man bort de äckliga bitarna?

Vilka är de äckliga bitarna?

Killen som sprang in under matchen Helsingborg-Malmö har fått sitt liv förstört. Han hängs ut på nätet och mordhotas. Hans föräldrar sover i soffan i köket med skorna på ifall någon skulle krossa rutor under natten. Hans skäms och han ber om ursäkt. Jag tycker inte synd om honom, men jag tycker inte hans familj ska behöva leva i något sorts krigslarm från pöbeln vid tangentborden.

Dör fotbollen av en bengal eller två? Dör fotbollen när en ung kille rusar in och blir nedbrottad av fem poliser och halva HIF?

Dog fotbollen när en ung man lyckades ta sig in på Wembleys gräsmatta under finalen i CL och slänga en Milan-halsduk över Messi? Vart var krigsrubrikerna då?

Det enda jag hörde var ett nervöst skratt från kommentatorn.

Dog fotbollen?

Nej. Inte då heller.

Fotbollen dog inte efter Heyssel 1985. Fotbollen dog inte när Italien kom sist i VM 2010. Fotbollen dog inte ens när Paolo Maldini slutade spela.

För grejen är, fotbollen dör inte. Den lever sitt eget liv. Fotbollen är inte en och samma kropp. De rika ägarna till Chelsea har väldigt lite gemensamt med den ölmagade supportern som går på matcherna. Det hela handlar om vem som har tolkningsföreträde till en klubb.

Det senaste som hänt är att Djurgården bötfällts för att publiken skrikit ramsor åt domaren.  Det hade varit pinsamt och löjligt om det inte också hade varit en del av Svenska Fotbollsförbundets strategi att pissa på ringen jämnt och ständigt.

Förbundet är rädd för de svarta rubrikerna i tidningarna och de svarta rubrikerna i tidningarna handlar om att lagens supportrar slåss, kastar mynt, tänder eldar, rusar in på planen och hånar domaren. Därför vill man böttfälla Djurgården. Därför vill man skära bort de äckliga bitarna. Det är en oresenlig och ologisk skräck.

Det är inte fansen som dödar fotbollen.

Fansen är den ultimata garanten för att svensk fotboll överhuvudtaget 2011 har ett existemsberättigande. Svenska fotbollsfans är många gånger bättre än svensk fotboll.

När sedan förbundet i en sorts yrvaken nymoralism anser sig gå till botten med problemet genom att skicka en räkning på 25000 till DIF för ramsor mot domaren, är inte riktigt att angripa det verkliga problemet. Och det verkliga problemet handlar tusen mil mellan styrelse och fans, om en miljardrullning som förvandlar spelarna till skökor, om en syn och en värld där fansen bara är i vägen, en säkerhetsrisk, en plåga.

Om fotbollens elit får beställa ser vi alla matcher på teven. Vi andra måste försöka fortsätta vara en rörelse emot en sådan utveckling. Den moderna fotbollen måste lyckas ta hänsyn till både kapitalet och supportern.

Fotbollen är inte död. Den lever. Och det är fansen som håller den vid liv.