Månadsarkiv: oktober 2010

Av allt fantastiskt Sten-Åke Cederhök gjorde är det särskilt en föreställning för teve mot slutet av sitt liv som jag minns. Han spelade mot Von Brömsen, som i Albert och Herbert men det här var ingen komedi, utan mer en sorglig, men vackert vemodig liten pjäs om tidens gång, om tystnaden efter applåderna, om ansiktet, det riktiga, under scensminket. Han dog kort efter den där pjäsen. Det har varit en …

Att turnera är att leva i en bubbla. Man vaknar, duschar, äter lite, går ner i receptionen, möts av en rockhjälte i solglasögon, checkar ut, bär in sina grejer i en väntande buss och åker vidare. Eller som nu sitter på ett tåg genom hösten. När Napoli mötte Elfsborg tog de ett specialchartrat plan till Florens (!) mitt i natten, direkt efter match. Jag hade med mig Salvatore (eller om …

Det regnade i Neapel igår. Hela tiden. Mycket. Jag tänkte på det innan matchen. När matchen sedan startade glömde jag allt annat. Jag satt som ett dumt fån framför teven. Mina barn hade precis somnat, Jonna kom in i rummet, jag såg henne inte på en lång stund, sedan sade hon: – Du ser förälskad ut. Jag var tvungen att le lite. Hela kroppen befann sig i ett sorts välbefinnande. …

I mina mest cyniska stunder får jag känslan av att Wayne Rooney kanske är en aning smartare än vi tror. Mitt i en läskig cirkus om otrohet och prostituerade så sticker den gode Wayne i en annan lucka och vrider hela fokus bort det personliga spindelnät som klibbar fast vid honom och får hela världen att göra två saker. 1. Att snacka om pengar och klubblojalitet. 2. Att sluta prata …

Det är märkligt med hjältar. Kedjereaktionen löper åt alla möjliga håll. En av mina stora hjältar är Wayne Hussey. Jag är på turné´ med honom just nu. Tillsammans gör vi en enkel liten föreställning med lite stand-up, lite sång, lite poesi. Jag var väldigt nervös när jag skulle träffa honom. Han har ändå varit med mig som en vän genom alla år. Utan att veta om det. Hussey är en …

Sitter på tåg som kränger i kurvorna. Den där krogfunktionen är ur, öh, ur funktion… Från hatthyllan rasar en Inter-halsduk som jag plockar upp och ger till en kille som ser min Roma-halsduk och ler lite. – Nära ni tappade 4-0 mot Tottenham, säger jag.– Vi förlorade inte mot Basel hemma i alla fall, svarar han med ett leende. Helt sant. Jag ska till Stockholm och uppträda. Under några dagar …

Följer Champions League på en del suspekta streamsidor. Inne på Tv 4 inför Kvällsöppet. Inter står där andra faller. Pang.Pang.Pang.Pang. Hoppas Milan ser och lär.

Vilket italienskt mörker. Milan totalt utspelade av Real Madrid och ett uppblåst (men alltid lika älskat Roma) får stryk hemma mot Basel. Med 1-3. Mourinho är på god väg att svinga sitt magiska spö över ännu en klubb. Real och Milan är varandras syskon. Mycket mellan lagen är ungefär lika bra. Med ett stort undantag. Real är, när man vill, ett mycket snabbare och piggare lag. I kväll ville man …

Vad hiskeligt värdelöst långsamt Bari spelade igår kväll. Som ett dåligt skämt från förr. Som fördomarna om italiensk fotboll. Som det kunde se ut förr, för tjugo, tjugofem år sedan. Ingen slump att det var ligans två äldsta tränare som möttes igår. Starkt ändå av Lazio att vinna till sist (till och med målen var fula i den där matchen) och idag får man käka chefen Emirs subtila små mms …

Igår döptes vår dotter. Hon är ett mirakel. Vi är alla mirakel men vi glömmer det under resans gång. Vardagen dränerar oss på all magi. Vi sliter i motvinden med våra jobb, våra drömmar, vår oro och våra planer. På vägen tappar vi allt som glittrar. När man får barn blir man återigen påmind om det sakralt fundamentala i allting. När vi lägger våra händer på vår dotters huvud, när …