Marcus Birro

Miller-En dansande pissfläck över toastolen…

Det talas om Rosenborg som vore norrmännen ett sorts deformerat Barcelona i vita tröjor.


Men Rosenborg är hela Europas slagpåsar. Att man lyckas bryta alla ben i kroppen och sega sig vidrare till gruppspel är egentligen ingenting att alls bli bländad av. AIK gick ut i första halvlek i sina nya tröjor som ett lag, som ett enat lag, som stora, galna drömmare med allt det där som behövs för att ha en chans i en sådan här match.



Men vi har sett AIK spela som bakfulla småsyskon så länge nu att vi alla faller ner i tacksamma spasmer över två passningar i rad. Trots att AIK stod upp bra mot Rosenborg så skapade man inte mycket framåt. Det är fortfarande klubbens stora problem. Det spelar ingen roll att man nu har en arg och sur tomte från helvetet som tränare. Man skapar fortfarande inga målchanser.


Det finns ett sug runt svensk fotboll som nådde någon sorts jämnvikt i EM 2004. Då hade Sverige ett bra landslag. 2006 hade vi inget bra landslag längre, bara supportrar i världsklass. Nu känns det som om vi kan närma oss varandra igen.


Sno öl tillhör ungdomssynderna och vad är mest stöld? Norska ölpriser eller att låna en back för en trevlig stund?


AIK stod upp bra i en kvart hemma mot Rosenborg sedan kunde norrmännen gäspa sig igenom resten av matchen med hjälp av ett billigt Korpen-mål och såg ut att kontrollera tillställningen utan att man egentligen spelade särskilt bra.


Men stort ändå av ett jumbolag i Allsvenskan att stå upp mot Rosenborg. (Som alltså INTE är så bra som Rosenborg och en del andra själva vill ha dem till…)


Likadant ikväll, i andra matchen, Man orkar längre men man är inte i närheten. Jag vet egentligen inte varför. Det verkar sitta i skallen. Det känns som AIK skulle kunna möta Rosenborg tusen gånger och aldrig vinna medan man i höstas skulle vinna varenda gång… Vad är det som hänt under den tiden?


Svensk klubblagsfotboll simmar fortfarande med silverfiskarna. Vi är en dansande pissfläck över europas toastolar. Det är bara att dra upp gylfen och gå tillbaka till träningshallen.


Pang! 1-0 till Rosenborg och AIK är ett skämt bara.


Pang igen! 2-0.


AIK hänger inte tvätt. Aik pissar utanför som små barn. Spelar ingen roll att den här nya Millnermannen kommer in och gapar och står i som vore han i Spaniens landslag, du vet en riktig man, en bölande, skrikande och otrevlig man är alltid en mycket litet man som har sin stolthet och sina vinster i en fingerborg.


En riktig man som vet vad han snackar om behöver aldrig skryta, eller skrika för den delen.


Vi har uppenbart mycket att lära innan någon av oss kan skrika ”Det här är fucking Champions League.”