Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Calciopoli Revisited

Ur himlen hänger grå kättingar. Det snöar. Katten nosar genom det öppna fönstret.


– Det är vår, säger jag och klappar Stella.


Han ser på mig med sina lodrätta ögon, och gömmer sig sedan under sängen.


Lyssnarpå Hells Bells med Ac/Dc, den vackraste och hemskaste låten som skrivits. Fantastisk.


Läser att Inter hotas dra in Calciopoli. Det är ingen chock direkt. Italiensk fotboll var på god väg att vända på varenda sten under våren 2006 när skandalen började nystas upp.


Men sedan vann Italien VM-guld. Det låste allting. En minister föreslog, på allvar att:


– Kan vi inte göra som romarna gjorde när krigarna kom tillbaka med ära och guld, vi drar ett streck över det som hänt…


Romarna hade mördat, skölvat, våldtagit men ingen brydde sig när äran och segrarna radades upp.


Italien styrs i mångt och mycket som ett romarike.


Presidenten i italienska fotbollsförbundet FIGC heter Abete. Det har han hetat sedan 1990. Det är minst sagt rörande naivt att tro att olagligheterna pågått i tjugo år utan att han vetat om det.


Men i Italien ser allt ut att hända medan ingenting händer.


Det kan dröja tusen år innan Inter fälls (om man någonsin gör det). Det sägs finnas flera timmar telefonavlyssningar. Sedan ska svettiga advokater i desginade kostymer göra process av detta och allting ska pressas in under världens längsta långbänk.


Ac/Dc var gamla redan när jag var ung. Vi drack tiotusen liter öl till deras plattor på våra eviga förfester.


Nu höjer dem tempot i mitt blod emdan vintern grisar ner vårt land utanför fönstret.