Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Arsenal och Zlatan 2-2-

När Nils Liedholm dog fick Svennis ägna några minuter åt att förklara för den samlade engelska presskåren vem han var och vad han gjort.


Inte särskilt utsökt av ett land att skita i allting som inte är engelskt. Allt som inte lyckas irra sig in i dimman över de brittiska öarna är liksom inte på riktigt. Därför har man smågarvat lite åt Italiens, Spaniens och Sveriges stora ord om Zlatan.


I England har man alltid tyckt att Zlatan är enormt överskattad.


Inte nu längre.


Först charmar han brallorna av pressen i England inför matchen, garvar och är hur skön som helst.


Ett dygn senare går han in och dominerar kvartsfinalen i London på det där sköna sättet som bara Zlatan kan.


Pang.


1-0.


Pang!!!


2-0.


Jag är stolt att bo i det här landet som sett den där långe, buttre, killen växa upp och bli man och fotbollspelare av Guds nåde.


Nu vet England vem Zlatan är.


Han erövrar världen, bit för bit.


Det är overkligt mäktigt att se hur Zlatan hela tiden lyfter sig när man tror att han nått sin högsta punkt.


Med det skrive går ändå hela min fruktkorg till Arsenal. Att komma tillbaka mot Barcelona och göra det två gånger är enormt starkt.


Jag trodde inte det om Arsenal men all heder! Fantastiskt.