Månadsarkiv: januari 2010

Juventus är numer en klubb i mängden. Ränderna går faktiskt ur. Tyvärr. Jag älskade den arroganta, strama, borgerliga gamla damen som satte näsan i vädret och spelade skiten ur hela Europa. Jag gillade att allt rann av. Jag gillade de kaxiga tröjorna utan klubbmärke. Jag gillade Ariston-loggan. Jag gillade att alla snackade skit om Juve och Juve bara vann. Jag älskade när man köpte Baggio utan att röra en min. …

Salvatore i Jursla har nästan alltid rätt. Också så idag när han hör av sig under matchen. För det är sant att det bara är serie A som har den där magin. Italiensk fotboll är som Tingelings glitter, som ett skönt rus. Bara i serie A kan en halvfull arena låta fullsatt. När Romasången rullar som eldröda vågor över världen är jag mycket nära patetiska tårar.  Bara serie A har …

Lapp på luckan i Växjö. Folk fick vända i dörren. Fantastiskt. Jag kör min monolog men är lite ringsrostig. Hoppas folk uppskattar det ändå. Nu sitter jag på ett försenat tåg som skär som en pil genom snöröken. Min första lugna lediga söndag hemma sedan i höstas! Den ska ägnas åt lite kontorsarbete, lek med Milo och italiensk fotboll. Kanske inte nödvändigtvis i just den ordningen. Unge herr Ekdal reser …

Det här var länge sedan. Faktiskt på den tiden då folk fortfarande skickade vanliga brev. Jag hade gjort det, skickat ett brev till Juventus och frågat efter autografer. Jag höll egentligen i smyg på Roma redan då (min farsa håller på Juve och jag ville inte göra honom ledsen) och så en dag dök det plötsligt upp ett tjockt paket med alla spelares autografer, muggar, böcker, vykort, nyckelring, plånbok. Jag …

Hoteller kryllar av människor med identiska väskor på hjul. Makalöst mycket folk. Jag tra mig förbi så försiktigt jag kan och slinker in och äter lite frukost. Mina nerver är i otakt. Har längtat efter min familj hela veckan, blir osynlig utan deras närvaro. Jag ville helt kort, och en aning sent, tacka alla er som röstade på mig i Guldsklölden. Förra året vann jag två kategorier, blogg och krönikör. …

Vad definierar galenskap? Bland annat att man med klar blick och öppet hjärta gång på gång utsätter sig för livsfara. När jag drack trodde jag varje gång jag nyktrade till att det var sista gången jag skämde ut mig på fyllan. Sista gången jag var otrogen, sista gången jag hamnade i meningslösa slagsmål. Nästa gång var det samma sak. I flera år lurade jag mig själv. Det är galenskap. Det …

Storm igen. Hotellet försvinner i snöröken. Jag virar min solvarma, eldröda, vackraste Roma-haldsuk om mig och stretar på i vinden. Läser att Cassano är på väg bort från Sampdoria. Det kan bli hans livs största misstag. Sampdoria är världens varmaste famn för en galning som Cassano. Jag vet att han innerst inne trodde att hans spel skulle räcka för att övertyga Marcello Lippi om att han är värd en VM-plats och …

Okunniga mäniskor som inte bryr sig om fotboll brukar hävda att det är 22 män som springer efter en boll. Fotboll har egentligen bara delvis med det som sker på planen att göra. Det är nittio minuter (plus övertid) av ens liv i veckan. Men vi lever ju med laget hela veckan, varje dag, varje timma, varje minut och sekund av våra liv. Vi tänker på laget, på matcher som …

Igår sågs jag av nästan fyra miljoner människor. Jag gick till semifinal i På spåret och hamnade näst sist i Lets Dance. Hellre det än tvärtom. I pausen av det sistnämnda programmet sprang jag ett litet varv runt studion med min Roma-halsduk. Sedan fick den agera som ett sorts stöd i händerna på Salvatore som var där och kollade. Det fungerade. Jag halkade vidare. Idag är det ingen alls som …

Livorno är en sten i skon. När det görs vackra filmer i Toscana är Livorno aldrig med. Jo, om de behöver en gangster som står mot en ruffig bakgrund (det finns nästan inget ruffigt i Toscana) så kan det hända att man ställer honom i Livorno. Det är en hård men rättvis stad. Det är en röd stad. En arbetarstad. Väldigt lite italiensk men samtidigt väldigt italiensk. Genuin på många …