Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Ibra! Din jävel! Du är bäst helt enkelt!

Varje stort drama kräver sin huvudroll. De flesta av oss är mänskliga. Det vi aldrig upplevt och därför upplever för första gången är lite läskigt. Vi trevar oss fram i mörkret. Vi klamrar oss fast i ledstången eftersom vi lärt oss att den där ledstången i mörkret är vår enda vän och att den leder ut.


Sedan finns det andra människor. Halvgudar. Människor som Totti som i åttondelen i VM, tio sekunder över den sista övertidsminuten, får chansen att slå en straff mot Australien och går fram och slår den som om alla hans nerver rullats ihop till ett enda varmt nystan.


Halvgudar som Fabio Grosso som sparkar hem VM-guldet till Italien efter femton års straffterror.


Som Zlatan.


Som alltid fått höra att han inte levererar i de stora matcherna och inte ens spelar den första halvleken i en av de största matcherna i världen. Han sitter såg långt in på avbytarbänken och har dragit upp täckjackan (som ser ut som jackorna kontrollanterna hade på spårvagnarna i Göteborg förr) så långt upp att han ser ut som en svart skugga. Han har blicken riktad neråt. Som om han skapade sig egna bilder.


Tio minuter in i andra halvlek skriver han ett nytt kapitel i sin egen bibel. Märk orden här! Han låter ingen annan skriva hans bibel. Han skriver den själv.


Han går rakt in från bänken och stänker in det avgörande målet i en av de största matcherna i världen den här säsongen.


Grejen med Zlatan är, är att han ÄR ledstången. Han behöver ingen guide ut ur mörkret när han är vilse. Eftersom han aldrig hamnar vilse. Han tänder upp mörkret helt själv.


Jag ska också sträcka ut mina två öppna händer. Jag har varit sur på Zlatan. Det är som om en liten mygga slagit sig ner på en jättes axel. Men ändå. Jag har inbillat mig att det tar tid för en spelare att anpassa sig. Utan att fatta att det är Barcelona som anpassat sig till Zlatan.


Grandiost, Ibra. Din jävel. Vill du tillbaka till Italien så fixar jag det. Vill du hem igen så fixar vi det! Men stannar du i Spanien önskar jag dig allt gott. Du är bäst, helt enkelt.


Nu kan väl inte ens engelsmännen låtsas som om det regnar?