Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Zlatans Misstag

Norrköping har en stor kaktusgrupp nära stationen. Det är ingen turistmagnet direkt.


Hela staden dallrar som ett misstag. Inte en människa någonstans. En barnfamilj som blivit över efter eller innan besöket på Kålmården vecklar uttråkade ut en karta. Barnet sover i sin vagn. Det är sommar i Norrköping och jag älskar det.


Zlatan.


Överallt och alltid. Ibland tror jag att media överskattar folks intresse för honom. Han är fantastiskt överrepresenterad, som nykteristerna i riksdagen.


Fråga som faller över mig i Västgötabacken idag; Hur många lag har vunnit Champions League två år i rad?


Det har överhuvudtaget inte hänt.


Europacupen då?


Jodå, 1989 och 1990 vann samma lag två år i rad.


Barcelona?


Nix.


Milan.


Zlatans gåva till fotbollen är helt och hållet beroende på hans inspiration och han får denna inspiration när han utmanar sig själv. Som att vinna skytteligan i Italien, vinna serien flera år i rad.


En sak har hägrat i hans hjärta under flera år. Nämligen att vinna CL. Därför går han till laget som vann CL…i år. Och som med all sannolikhet inte ens kommer gå till final nästa år.


Är det särskilt smart?


Ju mer jag tänker på den här affären, ju mer framstår Inter som segraren.


Man får sanlöst med pengar. Man får Eto´som kommer bli tuktad till stordåd av Mourinho och man får ett lag som alldeles säkert har allt att vinna i kampen om Champions League.


Man kan tycka vad man vill om serie A. Men fakta är att fotbollen går i vågor. Just nu är det Spanien och England som dominerar den europeiska klubbfotbollen. Man gör det för att man har de största pengarna. Italien är redan igenom den där sjukan. Man har varit på toppen, det höll inte. Korruption och ekonomiska luftslott höll på att förvandla fotbollen till ett stort, svart monster, en jättespindel i en roman av Stephen King, en cancer.


Italien är en bit längre ner men håller på att snickra ett fungerande, hälsosamt kostnadsklimat, medan tiden tickar skoningslöst för luftslotten i England och Spanien.


Jag önskar Zlatan all lycka i Spanien.


Men jag tror vi kommer få se hans huvud tätt tryckt mot bröstet någon gång i vinter när hans Barcelona åkt ut i semifinal mot…varför inte…Internazionale från Inter.


Jag tror han begår ett misstag som går till Barcelona.


Jag vet hur det är att nå botten. Jag får flera mail som tycker serie A är där nu. På botten. Det är en hemsk men också trivsam plats. Eftersom man efter ett tag kommer till sans, städar undan all smuts, vädrar ut likstanken, bär bort och ut med det som förstör en, och till sist är man starkare än man någonsin varit förut, och en dag börjar man klättringen uppåt…


Man förvånas hur snabbt det går…


Låt oss inte heller enbart försvinna in i ständiga orgier runt svensk medias hysteri över Zlatan. Italien har fler stjärnor än så.


Samtidigt är det en sorts befrielse att börja om igen. Som ett fint gammalt punkband som plötsligt får en hit och innan de hinner formulera för sig själva vad som händer så reser de runt jorden och spelar på utsålda arenor och allt är stort, läskigt, mycket…


 Lika plötsligt glöms de bort men hittar tillbaks till varandra och börjar spela i hemliga källare och på små rockställen igen.


Och nog verkar det som om publiken som är kvar älskar de mer än någonsin…Flyktig kärlek är ingen kärlek alls.


Så kan man också se på serie A…