Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Säsongsavslutning

Det är inte sorg, mer en avlägsen ton av leda, små nedstämda tripp från den kolsvarta korpen på din axel. Han som vägar lyfta. Man sjunker neråt i en hudvarm, mjölkvit feber. En sorts uppgivenhet. Allting kräver mängder av energi.


Jag går och tränar, lyckas få lite liv i den gamla själen som ligger fjättrad på botten av den hör kroppen…


Jag sliter i grå kättingar och lyckas få upp fanskapet på däck och där ligger den och flämtar som en uppfiskad gammelgädda och man ställer sig vid fönstret på kvällen och låter blicken hoppa över hustaken som en brottsling i en film, och man ser upp mot stjärnorna och tänker på Paolo Maldini, på fansen som jag inte alls tror hade en väl genomtänkt agenda för sitt missnöje, det är att övertolka, att skänka fansen en intelligens de inte har, utan det var ren skär pöbelnoja, och imorgon är det sista omgången av serie A för den här säsongen och sedan är det dags att blicka framåt igen och det känns som om det var igår jag började skriva för Expressen  men det var i september förra året, inför seriestarten, och i morgon är det slut för den här gången, men ni vet ju hur det är med kärleken och med fotbollen, det kommer alltid flera säsonger, nya chanser att bli sviken, bedragen och hopplöst, förlegat, fantastiskt förälskad, och imorse när jag klev upp och blev tullad av solen, upptäckte jag att korpen hade flugit sin väg men han är som de där råttlika duvorna som alltid hittar hem, han hittar min axel hur enkelt som helst…


Han kan flyga över hela världen med min axel som bärande punkt men jag är glad att han har lämnat mig för idag bar jag Milo genom lägenheten i hans nya Italia-tröja och han log och sparkade med benen, låg i träning såg det ut som, och tänk om han blir en fotbollsapa som pappa, vad kul det hade varit, men bara han blir något som ligger i paritet med hans drömmar blir pappa glad, och i morgon säger vi hej och tack riktigt ordentligt med en enbart italiensk Supersöndag i Canal + och det lovar att bli en värdig avslutning.