Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Marcus Birro

Bete dig värdigt (Vi är alla unika)

Min gode vän Salvatore är läkare. Han bor utanför Norrköping. Vi lärde känna varandra efter VM 2006 när han mailade bilder på sig själv där han står på ett berg i den italienska landslagströjan. Sådant är naturligtvis helt rätt.


Han är från en liten ort utanför Neapel vilket märks på alla sätt.


Han älskar Roberto Baggio som jag älskar Totti.


Det finns ett släktdrag hos oss som älskar Italien och den italienska fotbollen.


 Jag snackade med Huss om det när vi sprang på varandra på teve 4 senast. Ett sorts civiliserat drag, en sorts melankolisk längtan efter sköna upplevelser i livet. En viss form av kulturell nyfikenhet.


Detta är ingenting som gör oss till bättre människor men det gör oss till de vi är.


En sann estet går aldrig ut i sunkiga träningsbyxor och förvandlar gator och torg till sitt privata vardagsrum. En sann estet sträcker ut en hand åt motståndaren, dricker måttligt, röker bara cigarr eller pipa, läser tjocka böcker om kärlek, tar långa promenader, är en ambassadör för sig själv i varje givet läge, är vänlig mot främlingar, undviker ovårdat språk, älskar att gå i kyrkor, tänder gärna ljus för sina fiender, beter sig alltid så värdigt hon kan och inser att allt det vi gör i vår vardag försvinner upp i himlen i en väldig regnbågsfärgad våg och kommer sedan tillbaka till oss.


Jag skulle aldrig få för mig att skriva långa hatiska mail till människor som tycker något annat än jag. Jag skulle aldrig pissa ner mig själv genom att hata anonymt på internet som en skitkäkande fluga. Jag skulle aldrig stå på en arena och skrika ut mitt hat mot människor som har andra färger på sin halsduk.


Det gör mig inte till en bättre människa, men de gör mig en smula mänsklig.


Min stora förebild i allt det här är Nils Liedholm som alltid, genom hela livet, bemödade sig med att bete sig värdigt och civiliserat mot alla han träffade, både stora världsstjärnor i Rom eller Milano, eller mot vem som helst på gågatan i Valdemarsvik.


Det är egentligen allting annat än snobbigt, detta att vägra göra skillnad på folk och folk.


Vi är alla unika.