Månadsarkiv: januari 2009

Minns när Mauro Camoranesi valde Italien före Argentina. Han möttes av mycket stark kritik från både italienskt och argentiskt håll. Han blev världsmästare med Italien. Snacka om att välja rätt. Italien har en lång historia av spelare på gränsen. Man hade hoppats på Amauri men till landskampen (mot Italien för övrigt) i England den 10 februari har Dunga nu tagit ut honom i det brasilanska landslaget. Det är nog inte …

Det känns som timmen innan VM-finalen mellan Italien och Frankrike 2006. Hela tiden.  Hjärtat slår mig. Huden känns salt. Allting fokuseras på vad som ska komma. Nuet smiter undan som en ödla under en sten. Nuet är smitta. Nuet är en geting man viftar bort. Jag känner mig som en avbytare som haft en vision om att göra tre mål på en halvlek och äntligen får komma in. På torsdag …

Det är rimligt att ställa olika höga krav på olika människor. Det är så vi gör. Vi förväntar oss att spelare som Zlatan,  Beckham, Totti, och Del Piero ska lära oss nya språk, ett nytt sätt att tänkta, en nytt sätt att känna. Nästan alltid levererar de. Som Del Pieros framspelning i matchen mot Fiorentina. Jag har sett den säkert femtio gånger på You Tube. Varje gång är det häpnadsväckande …

Onsdag är som att fastna med hissen mellan två våningar, mellan måndag och fredag. Man bara står där. Känner cellskräcken krypa närmare. Man trycker på nödknappen men ingen kommer. Alla är på jobbet. Alla är grå prickar i det gråa. Man räknar upp italienska landslag genom tiderna för att lugna ner sig, för att få tiden att dra något mjukt över den här bistra, grå dagen. På torsdag nästa vecka …

8 mars är internationella kvinnodagen. Ett år, tidigt nittiotal, hade jag blivit inbjuden att läsa dikter på ett sådant möte vid Linneplatsen i Göteborg. Min bror var med också. Liksom våra drägg till vänner som släpat med en skottkärra med sprit. De hade ett anslag i dörren som de delat av på mitten och i den ena spalten stod det överst: ”Gynekologer vi skulle vilja se”, och på den andra …

Vår värld är slagen i tusen skärvor Det är svårt att spegla sig i skärvor. I en av dessa världar målar en tunn, blek yngling sig som en känd filmfigur och smyger in genom bakdörren till ett dagis och mördar små barn genom att hugga dem med kniv i ryggen. Hur vågar man leva vidare efter det? Vad gör man med sitt hat? I en annan värld pågår vår egen vardag …

Christian Panucci skulle egentligen vara död. I mitten av nittiotalet bokade han i sista stunden av en resa med ett flygplan som störtade. I dag känner jag folk som gladeligen skulle betala en torped för att slå sönder hans knäskålar. Det är något med hans granithjärta som retar folk. Lippi gillar honom inte. Lazio-supportrar gillar honom inte. Jag älskar honom. Panucci är en världsförbättrare. Minns när han på övertid avgjorde …

En fotbollsmatch följer ett visst mönster. Förväntan har sin egen dramaturgi. Ett lag är en kärleksarme för oss som står där med våra flaggor som böljande hav över läktaren, som drömmer om framgång med ett surr i hjärtat, som sjunger våra sånger om tillhörighet, värme, solidaritet och stolthet. Jag drömmer om att hålla min son i handen, hasta över vägen ihop med de andra i våra tröjor, i all vår längtan. …

Media har länge varit en ful gammal drake. Ett inavlat missfoster som sutttit halvpackad i ett rum där alla är släkt med alla, där alla nickar med och visar de gula härntänderna när de ler medan deras skabbiga händer rotar runt efter nötter i en skål på ett bord. Medelmåttiga skribenter har lyfts upp till halvgudar av lika medelmåttiga chefer och läsarna har suckat och läst, hoppats på bättring, och då och …

Flickvän! Låt inte din pojkvän läsa det här. Pojkvän. Låt för allt i världen inte din flickvän läsa det här. Vissla bara högt. Gå förbi. Krama henne. Hångla. För det här är ett blogg som kan stå dig dyrt. Ni vet kanske hur det är. Man har stretat på hela veckan. Man har gått upp tidigt och trängts i busskurer, på tunnelbanan, cyklat som en idiot rakt in en mur …