Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bakslag i mammaångesten

Ledsen för kass uppdatering de senaste dagarna. Fredagens influensa satt i hela helgen men hade tack och lov sin pik i fredags. I söndags hade vi lill-julafton med Sebbes familj eftersom vi ska ner till Jönköping över både jul och nyår. Vi körde lite knytisjulbord och delade ut julklappar. Nu har jag ätit klart julmat för i år. Mår alltid skitilla när jag blandar köttbullar, gravad lax, jansson, gräddiga röror och söta desserter. Man behöver ju inte ta av allt men det ser ju så gott ut när det ligger där – innan man ätit sig spymätt.

Igår var jag och Noah på öppna förskolan i Hammarby Sjöstad igen. Han älskar verkligen att sitta och titta på när de andra barnen leker. Han älskar också att dra ur sin napp för att försöka sätta tillbaka den igen. Oftast hamnar den bak och fram eller på tvären. Jag vet inte om jag skrev i bloggen om när han lyckades trycka in den på tvären i munnen så hårt att han inte fick ut den. Jag vaknade av att han låg i mörkret och gallskrek. Paniken när jag såg nappen sitta fast på tvären i munnen på honom!

Samma sak hände igår fast den här gången satt nappen fast ännu hårdare. Jag fick knappt ut den och Noah gallskrek och tårarna sprutade. Mitt hjärta dunkade i hundraåttio och efteråt var både han och jag väldigt tagna. Mår illa när jag inser att det här bara är början. Nappen ligger givetvis i soporna och nu har vi gett honom nappar som är från sex månaders ålder. Dem får han definitivt inte in på tvären! Men han kommer att slå sig och bli rädd så många gånger. Nu när han börjar bli aktiv finns det så mycket som kan hända att jag får ont i magen. Tänk när han börjar på dagis och jag inte kan vaka över honom hela tiden. När jag tvingas lita på att okända människor har koll. Mina katastroftankar är tillbaka efter några månaders lugn och ro. Från den ständiga nojan över plötslig spädbarnsdöd till oron över att han ska få en kopp hett kaffe över sig, klämma fingrarna i en dörr eller kvävas av en popcornkärna.

Sebbe tycker att jag ska gå och prata med någon om mina katastroftankar och jag funderar på att göra det. Jag vill inte att min ångest ska hindra hans utveckling. Att min hönsighet ska stå i vägen för honom att upptäcka och lära sig nya saker. Jag behöver lära mig att förhålla mig till den här oron för vad jag har förstått lär den stanna livet ut nu.

img_3827